Taxasida

harstarr

Carex leporina

L.

harstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt

harstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • harstarr
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Carex leporina
Vetenskapligt namn, fullständig form
Carex leporina L.
Svenskt namn
harstarr
norwegianBokmal
harestarr
norwegianNynorsk
harestorr
Finskt namn
jänönsara
finlandSwedish
harstarr
Danskt namn
Hare-star
Foton
Katarina Stenman
Broträsk, Lövånger 2019-07-04
Anders Delin
Skålsjöberget, Järvsö 2015-07-19
Patrik Engström
Norrgårdsön, Värmdö skärgård 2012-06-23
Patrik Engström
Norrgårdsön, Värmdö skärgård 2012-06-23
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-06-26
Katarina Stenman
Broträsk, Lövånger 2019-07-04
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

465 Carex leporina L.

Syn.: C. ovalis Good.

This species occurs in Europe and W. and C. Asia. It has been introduced into eastern N. America and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 69.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Harstarr är ursprunglig men starkt kulturgynnad. Den växer i många olika biotoper - både torra och fuktiga, ljusa och skuggiga, näringsrika och näringsfattiga, naturliga och kulturpåverkade. I någorlunda naturlig vegetation finner man den i glesa lövskogar, men framför allt växer den på en mängd kulturståndorter - naturbetesmarker, övergivna mossodlingar, diken, stigar, åkervägar, renar, järnvägs- och täktområden samt diverse andra ruderatmarker.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Allm. i allsköns skräpmark och längs vägar och diken m.m.

Var. argyroglochin

Samlades från 4 lokaler 1846–1976, men det mellansvenska materialet anses vara en numera obeaktad ståndortsmodifikation (jfr. Hylander 1966b).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Närmast trivialart, sedd i 41 socknar och torde finnas i hela landskapet. Allmännast i kusttrakterna, något glesare förekomst i de inre och nordligaste delarna. Noterad redan av Wahlenberg (1811) upp till Grundsunda, betecknades som allmän i landskapet av Fristedt (1857).

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Dusén (1880), sagesman F. Behm.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

(Carex leporina)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: den form som tidigare kallats silverstarr C. o. var. agyroglochin, men som nu anses sakna taxonomiskt värde, har noterats från huvudsakligen ganska torr skogsmark i sex rutor i nordöstra Skåne (med belägg granskade av KAO) men är sannolikt ofta förbigången.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Harstarr växer på fuktig till torr jord i både näringsfattiga och näringsrika miljöer. Den är troligen ursprunglig i kanten av fuktsänkor på hällar samt i gles skogsmark, t.ex. ekskog. Den störningsgynnade arten uppträder ofta på hyggen. Framför allt är den en av de vanligaste starrarterna i det öppna kulturlandskapet: betesmarker, diken, mossåkrar, stigar, banområden, utfyllnader och annan skräpmark.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Harstarr växer på frisk–fuktig, kalksvag mark i löv- eller barrskogar, vid källdrag och på strandängar, miljöer där den troligen är ursprunglig. Men den förekommer också i kulturpåverkade marker som betesängar, diken, åkerkanter och vägrenar. Arten är störningsgynnad och dyker upp på fuktiga hyggen, nyröjda betesmarker, kreatursstigar, grusplaner, sandtag och vid grävda vattenhål. Harstarr växer även i den betade avenbokskogen vid Halltorps hage, Högsrum sn.

Utbredningen är övervägande västlig, vilket speglar de mer kalkfattiga delarna av ön, med östliga förekomster främst i socknarna Löt, Gärdslösa samt Norra Möckleby. Liksom andra växter som föredrar fuktig, mager och kalkfattig mark är harstarr på tillbakagång på Öland. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss minskning i statistiska analyser (Frescalo).

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Friska, sandiga beten, barrskogar på sandunderlag, ungtallskogar, sandiga ängsmarker, körvägar, skogsstigar, övergivna åkrar på sand; även i vitmosstuvor (Högström 1999c). Funnen främst i öns sandområden under Projekt Gotlands flora, vilket stämmer med Johansson (1897) ”H. o. d. på sandområdena”, men att döma av Johanssons frekvensuppgift tycks den ha varit vanligare under slutet av 1800-talet. Möjligen har ett minskat bete på utmarkerna påverkat dess numerär negativt.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Harstarr växer fuktigt till torrt och oftast exponerat i både näringsfattig och näringsrik mark. Den förekommer i gräsmark som naturbeten och igenväxande hagar, på åkerrenar, längs stigar och i samhällen, men också på vägkanter, banvallar, stationsområden, industritomter och skräpmarker av olika slag. Man finner den även i skogsbryn, öppna hedskogar och på hyggen.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i tuvor på frisk till fuktig naturlig betesmark och i gräsmarksrester på ogödslade åker- och vägrenar, längs markvägar och i igenväxande hagar. Mycket vanlig i hela landskapet. 800 rutor (96 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Harstarren är vanlig i fuktiga skrevor på hällmarker, särskilt vid kusten. Den växer också i frisk, betad ängs- och hedmark, ofta på stigar, vägkanter, banvallar och utfyllnader. Arten har en stor fröreserv i marken och hör regelbundet till de första kolonisatörerna på skogshyggenas bara jord.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän till mycket allmän i Uppland. 671 kartblad, 2184 kvadranter.
Almq. Allmän till barrskogsgränsen, i yttre skärgården sällsynt.
Harstarr växer i allehanda friska till fuktiga, öppna till halvöppna miljöer i kulturlandskapet. Den förekommer i betade hagar och ängar, i diken och kraftledningsgator, på vägkanter, fuktiga partier av skogskörvägar och skräpmarker.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Harstarr är en inkommen gammal kulturföljeslagare och en utpräglad kulturmarksväxt som saknar ursprung-liga växtplatser i landskapet.
Harstarren har också fått stor spridning i skogslandskapet med människan, tidigare med skogsbete, fäbodbruk och hästtransporter, senare med skogsvägar och skogsmaskiner. Harstarren är nu ett av de mer konstanta inslagen längs skogsvägarna och en vanlig växt på hyggen, längs stigar och i traktorspår i skogslandskapet.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Harstarr vilar i fröbanken (Granström 1986). I skog som länge och starkt varit påverkad av det gamla jordbruket, i form av skogsbete, svedjebruk och liknande kommer den upp på hyggen, tillsammans med andra starr- och tågarter samt fröbanksväxter. Harstarr blommar i skogsstjärnans tid, och har setts blomma om i lingonens tid på hårt betad mark i Arbrå. Den övervintrar med till hälften gröna blad.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Harstarr möter man i första hand längs fuktiga körvägar, såväl i odlingstrakter som i skogsmark, där den gärna växer i gropar i spåren. Den hör hemma på sliten och trampad mark med gles vegetation, har små anspråk på underlaget och är lika vanlig i sura trakter som i rikare. Man kan även hitta den i tätare vegetation, i fuktiga svackor i vallar, lägdor och i kanten av små kulturkärr, gärna också på markblottor i beteshagar. Även vid stränder tycks den vara beroende av mänsklig påverkan och finns t.ex. i snåren kring båtbryggor, på stigar och i låg gräsmark vid badplatser. Idag sprids harstarren längs skogsbilvägar, sannolikt med fordon, och är typisk på vändplatser och längs torrare diken. Den är en snabb kolonisatör och går även ut i traktorspår på hyggen och i kraftledningsgator. Harstarr kan stå torrt som pionjär i ett grustag, men föredrar fuktfläckar. Den kan dyka upp i blöt jord på schaktningsytor och utfyllnader. Någon gång har den setts som trädgårdsogräs, t.ex. i Sundsvall.