Grustrav är en hybrid mellan backtrav och sandtrav och är i många avseenden intermediär mellan dessa båda (Hylander 1957, Löve 1961). Detta gäller till exempel rosettbladens form, kronbladens storlek och längdförhållandet mellan skidan och dess skaft. De artskiljande karaktärerna beskrivs i Delin (1992b).
Grustrav blommar från vitsippans till ljungens tid, men som hos de flesta fröogräs är blomningens början och blomningstidens längd beroende av gronings- och planttillväxtförhållandena. Arten blommar samtidigt med sandtrav och ofta lika rikligt, men den håller sig till mer nyligen bearbetad jord och tycks inte stå kvar så länge när vallen tätnar. Den saknar sandtravens goda doft av mandelblomma. Grustraven står med avseende på bladrosettens livslängd mellan föräldraarterna.
Ekologi
Grustrav är i Hälsingland vanligare än backtrav men ovanligare än sandtrav. Den finns liksom sandtrav på åkrar och allehanda typer av kulturmark med stört växttäcke, medan backtrav är ganska strikt knuten till mer naturliga biotoper av typen torra backar och bergbranter. För grustrav och sandtrav är närmare hälften av lokalerna på störda marker, mot ungefär 15 % för backtrav. Grustrav har 17 % av sina noteringar på torrbacke och 10 % i brantmiljö. För sandtrav är motsvarande andelar 24 % respektive 2 %. I Sanna i Järvsö växer grustrav på torr ängsmark nära älven tillsammans med fjällnejlika, röllika, flockfibbla och kvastfibbla. Grustrav är vanligare i norra än i södra Hälsingland. I Harmånger är den vanligare än sandtrav (Ove Åkerström, brev). Sandtrav finns ofta i oerhörd mängd på en viss åker, medan grustrav kan vara allenarådande på en annan åker i samma trakt. Ett liknande exempel, som pekar på fröbankens betydelse, är från torpet Lövnäset i Ljusdal. Efter att det hade stått övergivet i 15 år röjde man den forna åkermarken och brände riset. På varje brandfläck växte stora kraftiga plantor av grustrav i stor mängd, men alldeles i närheten, på kanterna av en grusväg som går fram till torpet, fanns bara sandtrav. Det förekommer dock även att de bägge arterna växer tillsammans.
Utbredning
135 lokaler i 30 församlingar.
Referenser
Delin, Anders 1992b: Backtrav, grustrav och sandtrav. VÄX 1/1992: 22-27.
Hylander, Nils 1957: Cardaminopsis suecica (Fr) Hiit., a northern amphiploid species. Bulletin du Jardin Botanique de l'état. Bruxelles 27: 591-604.
Löve, Askell 1961: Hylandra - a new genus of Cruciferae. Svensk Bot. Tidskr. 55: 211.
