Av lopplummer beskrivs en låglandsunderart, som sällan lär bilda groddknoppar och en fjäll- och höglandsunderart som regelbundet bildar groddknoppar. De skiljer sig även genom att bladen står ut från stjälken på den förra, men är mer tryckta till stjälken på den senare (Jonsell 2000). Bägge underarterna har påträffats i Hälsingland, men under vår inventering gjordes vanligen inte denna åtskillnad. Vid bedömningen är det viktigt att vara uppmärksam på att en planta som ser ut att sakna groddknoppar kan ha detta utseende därför att groddknopparna har trillat av. Vid noggrann granskning finner man i dessa fall de bara millimeterlånga sidoskott, på vilka groddknopparna har växt ut. Dessa skott bevaras under upp till åtminstone fem år.

Mycket små plantor uppkomna ur sporer har vi inte sett, däremot ur groddknoppar, “loppor”, på blottad dy på myr. Lopplummerns tillväxt är långsam och skotten lever länge, vertikalt stående och gröna. Varje år läggs ett 2–4 cm långt årsskott till de föregående. Varje årsskott har som regel sporgömmen och överst en krans av groddknoppar. Raden av skott blir upp emot 20 cm hög och omfattar cirka 8 årgångar. Här och där, men rätt glest, delar sig skotten i två. När skotten blir äldre än ungefär 8 år kröker de sig vid basen, blir bruna och lägger sig ned och döljs i mossan. Bladen sitter kvar men gulnar. På skottdelar som är omkring 12 år gamla skjuter rötter ut, och man finner ytterligare några årgångar med rötter innan man når den äldsta delen av plantan. Detta växtsätt innebär att bruna eller döende skott inte syns ovanpå mossan. Skottet vandrar långsamt, med de yngsta delarna upprätta, och kan på ett block komma till kanten, där det kan fortsätta hängande, men J-formigt krökt i den yttersta delen. Lopplummern hör till de mest pålitligt vintergröna arterna. Frostskador har aldrig setts.

Groddknoppar utvecklas ofta på speciellt utformade gröna minigrenar på skottens övre del och kan ses under större delen av året. Groddknopparna lossnar småningom, men minigrenarna finns kvar och kan ses vid närmare betraktande. Om man kommer åt groddknoppar uppifrån, som till exempel om man stiger på plantan, sprätter de loss och kan hoppa någon eller några decimeter.

I september kan fullmatade men stängda sporgömmen ses, samtidigt som föregående års sporgömmen är helt tomma. I fuktigt väder är även de tömda sporgömmena stängda. Sporspridning har på olika platser setts vid olika tillfällen, från mars till juni.