Lentåtel växer i mycket tydliga kloner, som utvidgas långsamt och vanligen har något eller några tiotal meters diameter. I byn Romberg i Los täckte den dock nästan all öppen mark, som bestod av märkligt platta sandfält, på nära 500 m ö.h. Inom klonen kan den vara mycket dominant, men genom den långsamma spridningen uppträder den sällan invasivt. I Småland är den däremot invasiv (Burén 2012). Bladen behåller mer av sin gröna färg än de flesta gräs under vintern. Lentåtel blommar i mjölkens eller ljungens tid, men har inte setts sprida sig med frö.

Lentåtel rekommenderades för stadigvarande äng i Anvisning till jordbrukets förbättring (Anonym 1840). Den verkar också ha införts på många ställen där jordbruk då bedrevs. Den finns nu nästan bara på igenväxande äldre jordbruksmark, mest i de skogsbygder där allt jordbruk nu är nedlagt, mycket sällan på de i dag brukade markerna och ganska sällan på vägkanter. Arten är även funnen i skog, troligen där någon vinterväg har gått fram.