Av havssäv kan man finna små bestånd, som ger intryck av att vara nyetablerade. De flesta är dock stora, och arten sågs redan på 1800-talets slut på flera ställen.
I blåsippans tid finns bara minimala vita knoppar på jordstammen, nere i dyn. Havssäv blommar i linneans tid, samtidigt med bland andra blåsäv, rörflen, strandråg och rödsvingel. I höstfärgernas tid blir havssäven brun, samtidigt som vass är gul och grön.
Vinterns härjningar kan slita loss stycken av rotfilt av denna art, ibland tillsammans med vass, och kasta upp dem i driftvallen. De svarta jordstammarna bildar ett mycket starkt flätverk med 2 cm stora hårda knölar utspridda här och var.
Ekologi
Havssäv växer huvudsakligen på långgrunda, skyddade havsstränder och bildar där stora bestånd, omväxlande med eller tillsammans med vass. Den växer som regel med jordstammarna under vatten, på strandens nedersta bälte. Den har hittats en gång på vägmark i Söderhamn, men är för övrigt helt knuten till havsstrand.
Utbredning
Utbredningen längs Hälsinglands kust har luckor, och i Medelpad har man under senare år förgäves sökt den (Lidberg & Lindström 2010). Norr om Gnarp tycks arten i senare tid bara vara påträffad på Holmön i Västerbotten. Sex av de gamla fynden är gjorda i ”luckan” mellan södra Enånger och Gnarp, nämligen i norra Enånger, Njutånger, Idenor och Hälsingtuna.
32 aktuella lokaler i 6 församlingar.11 gamla uppgifter i 8 församlingar.
Referenser
Lidberg, Rolf & Lindström, Håkan 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget. Uppsala.
