Gultåtel börjar blomma i linneans tid. Den växer tätt tuvad, närmast vattnet av havsstrandens alla arter utom undervattensväxterna, exponerad för vågor och isskjutning. Vid bäckar och åar intar blåtåteln ofta denna position, med mycket slitstarka tuvor. Gultåtelns tuvor är emellertid inte alls lika slitstarka som blåtåtelns, utan kan lätt delas. Att den lyckas hålla sig kvar i sitt utsatta läge beror på att den växer mellan stenar och små block, som ger plantorna stöd och skydd. Bladen är smala därför att de är hopvikta. När de viks upp visar de åsar på översidan (insidan), lika de mycket markerade åsarna på tuvtåtelns blad. Lika mycket (ungefär hälften av bladen) övervintrar grönt på gultåtel som på tuvtåtel.

Gultåtel växer bara närmast vattnet på måttligt exponerade stränder, men kan saknas på den typen av strand i vissa trakter, till exempel kring Långvind. Där finns då i stället oftast rörflen i samma ekologiska nisch. På andra stränder förekommer de tillsammans. Tuvtåtel är sällsynt på havsstränder och ses inte på den typ av strand där gultåteln växer.