Skogsvicker kan komma upp på hårt bränd skogsmark och två år efter branden dominera inom tusentals kvadratmeter av brännan, som efter branden på Stor-Kölhöjden i Hassela 2008. Den kommer på en bränna från frö på 3–7 cm djup (Ståhl 2009b). Den kan också uppträda rikligt på vägbrinkar, hyggen eller annan nyligen störd mark.
Skogsvicker klättrar till minst 1,5 m höjd. Den blommar från linneans tid ända in i ljungens. Blomningen är rikast i ljusa miljöer, som brandfält, hyggen, vägkanter. Blommorna har en stark och angenäm doft som liknar gulmårans. Inget grönt övervintrar synligt, men 2 cm långa gröna skott kan finnas under lövförnan.
Ekologi
Skogsvicker gynnas av hög kalkhalt i marken. Den växer mest på bördig mullrik skogsmark, helst i sydläge. Några exempel på inventerarnas beskrivningar av dess växtmiljöer är: sydberg, sydbrant, ostbrant med diabasgång, bergrot med lövdominerad skog, örtrik skogssluttning, örtrik granskog, örtrik ungskog, brant skogklädd sluttning i sydläge med stort björk- och aspinslag, hygge, vägkant, vägslänt på nyligen ombyggd väg, skogskant, skalgrus.
Bland följearterna finns många måttligt eller starkt mullkrävande: ormbär, grönkulla, getrams, hässlebrodd, trolldruva, blåsippa, måbär, vårärt, bergdunört, tibast, skogssallat och skogstry.
Den undviker myr, stränder och kulturmark.
Utbredning
Skogsvicker saknas i de nordvästligaste församlingarna, trots att det där finns åtskilliga områden med lämplig jordmån. I jämförelse med vårärt, som annars har en likartad utbredning förefaller den också vara ovanlig i landskapets centrala delar.
258 lokaler i 32 församlingar.
Referenser
Ståhl, Peter 2009b: Inte bara svedjenäva - fler ekologiska iakttagelser från Storåsenbranden. VÄX 1/2009: 27-29.
