Det vi bestämt som norsknoppa har, jämfört med skogsnoppa, bredare rosettblad som är mer tydligt trenerviga och mer kompakt blomställning men inte lika utpräglat som fjällens norsknoppa. Dessa egenskaper varierar dock med växtplatsen. Bägge arternas rosettblad blir bredare i mörk miljö. Även skogsnoppa kan ha sidonerver på ömse sidor om mittnerven, men de är otydligare. Vid Enåsen i Ramsjö har norsk- och skogsnoppa setts växa tillsammans, utan mellanformer. Norsknoppa har inga övervintrande blad. På våren kan man se nya 4 cm höga skott med uppåtriktade smala blad, svåra att skilja från dem på skogsnoppa. Bild på blomställning finns i Natur och vegetation, sid. 218.
Problemet med avgränsningen av norsknoppa gentemot skogsnoppa har uppmärksammats av flera floraförfattare. Danielsson (1994) skrev: ”Jag har ansett att exemplar med trenerviga nedre blad tillhör norsknoppa, även om de genom förlängd korgställning närmar sig skogsnoppa”. Mascher (1990) skrev: ”Övergångsformer till G. sylvaticum förekommer”. Lidberg & Lindström (2010) presenterade norsk- och skogsnoppa samt deras hybrid, och beskrev hybriden på följande vis: ”Under denna rubrik upptas intermediärer mellan norsknoppa och skogsnoppa. Dock uppträder dessa mellanformer ofta som ett självständigt taxon utan ”föräldrarnas” närvaro… Formen är vanlig och förekommer i ungefär samma miljöer som norsknoppa men även i skogsbilvägkanter.” Nilsson & Nilsson (1986) och Mossberg & Stenberg (2003) skrev också att mellanformer förekommer.
V
Ekologi
Norsknoppa har vi huvudsakligen hittat i landskapets nordvästra del, mellan 300 och 600 m ö.h., men cirka 150 m ö.h. på ett ställe i Järvsö och ett i Hassela. En tredjedel av noteringarna är från stig eller skogsbilväg, lika många från tomt eller nedlagd odlingsmark i skogslandet. Fynden i mer naturlig miljö har gjorts i bäckdråg, nedom ett översilat bergstup, i en ravin med källor och högörtvegetation, samt på hällar vid åstrand.
Utbredning
i känner till ett drygt tiotal gamla lokaler för norsknoppa. Fyra av fynden under vår inventering är sannolikt återfynd. Dessutom har vi funnit cirka 35 nya lokaler för arten. Mellanformer förekommer men har tyvärr inte redovisats under vår inventering. I S finns 6 äldre belägg för sådana från landskapet, jämte 13 belägg för ren norsknoppa. Vi har inga bevis för minskning eller ökning av arten, men igenväxning av stigar och gamla odlingsmarker torde vara ett hot.
40 aktuella lokaler i 8 församlingar. 16 gamla noteringar från 9 församlingar.
Referenser
Danielsson, Bengt 1994: Härjedalens kärlväxtflora. Lund.
Lidberg, Rolf & Lindström, Håkan 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget. Uppsala.
Mascher, Jan W. 1990: Ångermanlands flora. Lund.
Mossberg, Bo & Stenberg, Lennart 2003: Den Nya Nordiska Floran. Wahlström & Widstrand.
Nilsson, Örjan & Nilsson, Edvin 1986: Nordisk fjällflora. Bonniers.
