Kärrtistel har effektiv fröspridning och frögroning som gör att den koloniserar våt mark i många miljöer, även om moss- och grästäcket är slutet. Först bildas en bladrosett, som blir flera decimeter i diameter och så tät att den inte släpper någon annan vegetation igenom sig. Den övervintrar i sin helhet grön, men vanligen med starkt rödbrun ton. Nästa år eller snart därefter växer en blomstängel upp från rosetten. Stängeln kan bli 2,5 m hög, är styv och bär en förgrenad blomställning. I skogsstjärnans tid finns bara ett bladigt uppåtsträvande skott. I ekorrbärets tid syns blomknopp. Arten blommar i linneans och i mjölkens tid och är till största delen överblommad i ljungens tid.
Ekologi
Kärrtistelns namn är rättvisande. Den växer med hög frekvens i sumpskog, surdråg och vid bäck i skog. Den ses inte i lågörtskog, men med låg frekvens i högörtskog, där den dock inte kräver lika hög kvävetillgång och pH som en rad andra högörter. Den växer rikligt på våta delar av hyggen, fortfarande 5–10 år efter avverkning. Den saknas i fattigkärr, men finns i medelrikkärr och mer frekvent i rikkärr. På åstrand i skogen är den måttligt frekvent, liksom på Ljusnans strand. Mer sällan ses den på av sötvatten påverkad havsstrand. Den allra högsta frekvensen (69 %) noteras på igenväxande fuktig mark. Kärrtistel fanns på en övergiven myrodling men inte på myren intill. Tre år efter skogsbrand kan man på brännan se enstaka plantor av kärrtistel, vägtistel, maskros, styvfibbla och höstfibbla.
Variation
En småvuxen planta med vita blommor har hittats.
Utbredning
1491 lokaler i 44 församlingar.
