Bergklint har basala blad som övervintrar gröna. Den börjar blomma i skogsstjärnans tid och fortsätter in i linneans.
Första fynd
Bergklint noterades 1951 som förvildad i Rimsbo, Bollnäs (Wiger 1965). 1960 sågs den förvildad i Kvarnänge, Enånger ”ymnigt” och i Fiskarestaden, Hudiksvall (Säfverstam 1973).
Ekologi
Även under vår inventering har den visat sig sprida sig från inplantering, med frö som gror huvudsakligen i närheten av moderplantan. Den är framgångsrik i sluten, måttligt hög gräs- och örtvegetation och kan efter många decennier bli dominerande, med stora täta bestånd. Fjärrspridning är mindre vanlig, men arten har setts på vägkanter i närheten av bebyggelse.
Utbredning
20 aktuella lokaler i 12 församlingar. 8 gamla noteringar från 4 församlingar.
Referenser
Säfverstam, Zander 1973: Lokalförteckning över alla kända kärlväxtfynd i Hälsingland. Manuskript.
Wiger, Johan 1965: Botaniska undersökningar vid Norrlandsgränsen. Svensk Bot. Tidskr. 59: 261-331.
