Getrams växer i Hälsingland ibland på block. Sannolikt har den kommit dit med fåglar som ätit dess bär, på samma sätt som de rönnar eller hallonplantor som också ofta växer på block. De getramsbestånd vi ser är dock som regel ganska stora och ger intryck av att vara gamla.
Inte förrän i vitsippans tid börjar skotten att visa sig i markytan. Arten blommar i skogsstjärnans tid. Som på släktingarna liljekonvalj och ekorrbär gulnar bladen tidigt. De faller sedan av, medan stjälken står kvar ytterligare en tid.
Getrams är ytterst torktolerant. Under den mycket torra försommaren 2008 dödades några skott i utkanten av en klon på ett stort block, men motsvarande delar av jordstamssystemet överlevde. De flesta skotten överlevde och var gröna senare på sommaren när regn hade kommit. De grova jordstammarna växte där i minst decimetertjock mylla.
Ekologi
Förutom på block, helst stora och med tämligen horisontell övre yta, växer getrams i Hälsingland på hällar i sydsluttning vid bäckar, men även där på block, samt i mullrik mark i bergrot. Växtplatser vid bäckar finns främst i de västra delarna av landskapet, där arten inte förekommer på block och hällar. Den fuktiga miljön vid en bäck förefaller skilja sig kraftigt från den som råder på hällarna i landskapets östra delar. Även bergrotmiljön är fuktigare och mer skuggad än den som kan uppfattas som getramsens vanligaste, solexponerad på hällar eller block.
Utbredning
Getramsen är påfallande ofta noterad i små täta grupper av lokaler, inte sällan 4–8 lokaler inom någon kilometer. Den är spridd över hela landskapet men är sällsynt i det sydvästra hörnet.
211 aktuella lokaler i 38 församlingar.
