Tre underarter av gråbinka är bekräftade från Hälsingland: vanlig gråbinka subsp. acris, kalbinka subsp. droebachiensis och brunbinka subsp. politus. Dessutom finns en obekräftad uppgift om östbinka subsp. brachycephalus (Ågren 2009a). Vanlig gråbinka är den helt dominerande underarten, och är den enda som med säkerhet påträffats i modern tid förutom kalbinka som finns på en enda lokal.
Vanlig gråbinka koloniserade botten i fors som blottades vid kraftverksbygge i Arbrå, men försvann snart åter därifrån. Den växte inte i den närmaste omgivningen. Arten är flerårig, men kanske inte alltid långlivad. En planta från Mansjöberget i Los överlevde vid odling i Järbo två vintrar med oförändrad skottbyggnad. En mindre del av de basala bladen övervintrar gröna. Gråbinka blommar från skogsstjärnans till linneans tid. I mjölkens tid har den frö med stora vita hårpenslar
Se även kalbinka Erigeron acris subsp. droebachiensis och brunbinka Erigeron acris subsp. politus
Ekologi
Den växer på torr mark, gärna i sydsluttning. Den är lågvuxen och konkurrenssvag bland högre arter men konkurrerar genom sin torktolerans. 20 % av noteringarna är från torrbacke, lika många från vägslänt eller vägkant och 10 % från järnvägsmark. Arten tycks också gynnas av bete. Någon gång kan den hittas högt uppe i sydvända bergsluttningar, till exempel i korpberg.
Variation
. En avvikande form som saknar rött färgämne har påträffats på en ruderatlokal i Söderhamn.
Utbredning
Den är glest men tämligen jämnt spridd över landskapet. Trots ett relativt litet antal fynd har gråbinka under vår inventering noterats i alla församlingar utom Ilsbo och Nianfors.
235 aktuella lokaler i 43 församlingar. 61 gamla uppgifter från 29 församlingar.
Referenser
Ågren, Åke 2009a: Kort rapport om Östbinka, Erigeron acer ssp. Brachycephalus VÄX 1/2009:43.
