Herbariearket med denna art från ”Ljusdal 1902” är tyvärr, som så många andra gamla uppgifter, en för oss tom information. Det vi vet om arten är att Peter Ståhl fann den i Hanebo, på Digerbergets nordsluttning 1988, på bördig skogsmark där det då växte en förmodligen planterad ung tallskog med inslag av glasbjörk. Andra arter i närheten var lopplummer, ängsfräken, träjon, grönkulla, tvåblad, hässlebrodd, trolldruva, blåsippa, måbär, vårärt, häckvicker, skogsvicker, dvärghäxört, tibast, myskmadra, flenört, stinksyska, skogssallat och skogstry.
Ekologi
Enligt Peter Ståhls (1990a) studier av arten i Gästrikland ses stor låsbräken oftast i unga barrskogsbestånd och är mer sällsynt och sparsam i 70–100-åriga fullt slutna bestånd.
På lokalen i Digerberget fanns år 1988 96 exemplar av stor låsbräken, varav 14 fertila. Under åren 1991–2002 varierade antalet exemplar mellan 16 och 67. Utvecklingen 2003–10 var som följer, med antal fertila exemplar inom parentes. 2003: 51 (17); 2004: 54 (11); 2005: 54 (20); 2006, efter gallring av skogen: 44 (16); 2007: 49 (16); 2008: 32 (12); 2009: 23 (7); 2010: 26 (8). Cirka 200 m från huvudlokalen hittades 2006 ytterligare en steril planta.
Från alla delar av Sverige rapporteras att stor låsbräken är kalkkrävande med följearter som norna, guckusko, skogsfru, nästrot, hårstarr, underviol och blåsippa. Berggrunden vid lokalen på Digerberget är enligt SGU:s berggrundskarta (1990) granit utan markeringar för någon basisk bergart. Följearterna visar dock att markvattnet måste ha ett relativt högt pH.
Utbredning
En aktuell lokal med två delförekomster.
Referenser
Ståhl, Peter 1990a: Stor låsbräken, Botrychium virginianum - en ungskogsstrateg. Svensk Bot. Tidskr. 74: 23-36.
Lokaler
Bollnäs Hanebo Digerbergets nordsluttning, 67892 15481, örtrik ungskog 1988 (PST), 678946 154807, 2006 (KWE); Digerbergets nordsluttning 678927 154816, 10 m nedom källa 2006 (KEN).