En viktig karaktär som skiljer knapptåg från veketåg är stråets yta, som är längsräfflad på knapptåg men slät på veketåg, något som man lättare känner än ser. Stråna har också betydligt mindre av den vita märgvävnad, som gör att veketågens strån fungerar som vekar, men inte knapptågens.
Som flera andra tågarter uppträder knapptåg som en fröbanksväxt, som snabbt koloniserar våt naken jord, vilket mest visar sig i vägdiken. Den bildar fleråriga plantor som på öppen mark växer sig starka men är konkurrenssvaga i sluten vegetation. Stråna övervintrar gröna. Blomningen inträffar på försommaren och omogna frukter finns i mjölkens tid.
För knapptåg uppgav R. W. Hartman (1854): ”flerest.” och Wiström: ”t. allm.”. Vi får tolka detta som att arten på den tiden var mycket vanligare än veketåg, och att knapptågens frekvens på 1800-talet var ungefär som nu eller möjligen att den har ökat.
Ekologi
Knapptåg är en kulturföljeslagare som ses mest i de nuvarande jordbruksbygderna, som på plöjd men osådd åkermark, i åkerkanter, diken och våta svårbrukade delar av åker, i övergivna grusgropar. Det är troligt att arten i likhet med veketåg inte tilltalar betande djur. I skogen är den vanligast där kulturinflytandet under lång tid har varit stort. Man hittar den i skogsvägdiken, på dikade hyggen, i övergivna grustäkter. Den har också setts i diken på myr och på stränder av sjöar och vattendrag.
Utbredning
Utbredningskartan visar att knapptåg är vanligast i öster, men i Söderhamnstrakten mindre vanlig än veketåg. Mest förekommer arten i jordbruksbygderna.
269 lokaler i 35 församlingar.
Referenser
Hartman, Robert Wilhelm 1854: Helsinglands Cotyledoneae och Heteronemeae. Akad. Avh., Gefle.
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
