Ängshaverrot blommar i ekorrbärets och i linneans tid. Ett karakteristiskt drag är att blomkorgarna sluts redan tidigt på förmiddagen. Frö sprids i mjölkens tid. Korgarna angrips ofta av sotsvampen Ustilago tragoponis-pratensis som förvandlar dem till en svart spormassa. Arten är hög och hävdar sig väl även i igenväxande gräsmark. Den beskrivs som en kortlivad perenn och har kraftig pålrot. Några blad övervintrar gröna. Ängshaverrot finns mest på och nära järnvägsmark. Bara 9 av totalt 72 lokaler är längre från järnväg än 5 km. Ängshaverrot finns både vid stambanan, från Lingbo till Hälsinge–Nybo i Ramsjö, och vid banorna Kilafors–Söderhamn, Bollnäs–Furudal, Hudiksvall –Ljusdal (Dellenbanan), Harmånger –Bergsjö och vid lokala banor till industrier i Ljusne, Sandarne, Söderhamn och Stocka. Flera av dessa järnvägar trafikeras inte längre, på en del är även spåren borta. Arten tycks ha kommit in för länge sedan. Vad våra observationer visar är dels att någon spridningsmekanism tycks ha varit aktiv i samband med järnvägsbyggen för länge sedan, dels att de penselförsedda fröna inte har lyckats sprida arten till mer avlägsna lokaler trots att den i vissa fall har haft hundra år eller mera på sig.
Alla belägg som kunnat bestämmas till underart är vanlig ängshaverrot subsp. pratensis.
Första fynd
Ängshaverrot har funnits länge i Sverige, och i Hälsingland sedan före 1864 (Wiström). De äldsta lokalerna är alltså från tiden före järnvägsbyggena, och några av dem (Hedvigsfors, Norrbobyn, Stocka såg) sammanfaller med nutida lokaler.
Utbredning
Arten är i Sverige sydlig och befinner sig i Hälsingland nära sin NV-gräns. Både i Gästrikland (Ståhl 2016), Medelpad (Lidberg & Lindström 2010) och Ångermanland (Mascher 1990) har den också en ganska stark anknytning till järnvägsmark. Mildén m.fl. (2007) fann att artens utbredning liknade vägnätet 60 år tidigare.
72 lokaler i 28 församlingar.
Rättelser efter publicering
Mats Gustafsson har meddelat denna rättelse.
Korgarna angrips ofta av sotsvampen Ustilago tragoponis-pratensis som förvandlar dem till en svart spormassa.
Referenser
Lidberg, Rolf & Lindström, Håkan 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget. Uppsala.
Mascher, Jan W. 1990: Ångermanlands flora. Lund.
Mildén, Mikael; Cousins, Sara A.O. and Eriksson, Ove 2007: The distribution of four grassland plant species in relation to landscape history in a Swedish rural area. Ann. Bot. Fennici 44: 416-426.
Lidberg, Rolf & Lindström, Håkan 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget. Uppsala.
Ståhl, Peter 2016: Gästriklands flora. SBF-förlaget. Uppsala.
Wiström, Johan Alfred 1864: Naturalhistoriska anteckningar under vandringar i Hudiksvalls-trakten samt en del af Ljusnedalen inom Helsingland. Redogörelse för Hudiksvalls högre Elementarläroverk under läseåret 1863-1864. Hudiksvall.
