Grå småfingerört sågs första gången i Hälsingland av Åke Ågren år 1983 i Norr­ala. Den gick i flera år under namnet småfinger­ört P. tabernaemontani (nu P. verna) men ombestämdes 2007 av Göran Odelvik. Den visade sig finnas på tre lokaler inom en radie av några kilometer.

Lokalen i Hagaborg (se lokalförteckningen) återbesöktes 2003. Den är en sydvästvänd torrbacke med en liten grupp små tallar. Övre delen av backen har sedan länge orörd grässvål. Nedre delen, vid vägen mot Styvje, grävdes ur några år tidigare i samband med vägbreddning, och ny vegetation etablerade sig där. Småfinger­örten fanns 2003 rikligast i den gamla ­­­grässvålen men hade också etablerat några plantor i den nya grässvålen. Följearter i gamla grässvålen: rödven, kruståtel, rödsvingel, smalgröe, backruta, rödklöver, smultron, norrlandsviol, tjärblomster, gulmåra, röllika, gråfibbla, åkervädd och bockrot. Lokalen gav 2003 intryck av att ha en stabil population utan påtagliga hot. Man såg inga tecken på invasion av höga örter eller buskar. Troligen gör jordmånen och sydexpositionen att lokalen håller sig oförändrad. Följearterna är sådana som är mycket tåliga mot uttorkning. Arten blommar i vitsippans och skogsstjärnans tid och har övervintrande gröna bladrosetter.