Strandpryl växer i rosetter, de äldre utgående från en cirka 5 mm grov ljus jordstam med mängder av vita rötter. Rosetten har utlöpare som slutar med nya rosetter och bildar mattor som kan bli omfattande, på djup från strax under vattenytan ner till cirka 3 m. På större djup än 2 m blir utlöparna längre och mer gröna. Där plantorna under lågvatten kommer ovan ytan kan de blomma. Blomningen inträffar från skogsstjärnans till ljungens tid. Först slår oskaftade honblommor nere i rosetten ut. Det enda man ser av dessa är långt utstickande märken. Därefter slår en tvåkönad blomma per planta ut, på 1–2 cm högt skaft. Ut ur den sticker ett långt hårigt märke och fyra långa ståndarsträngar med stora ståndarknappar. Bladen övervintrar gröna, även där de växer så ytligt att de fryser in i isen. Detta strider mot Lohammars (1938, 1948) observation att arten dödas av frysning, vilket kan tolkas som att arten tål någon grad under noll men inte mycket låga temperaturer, som kan ha förekommit i Lohammars frysningsexperiment. Övervintrade blad ersätts under försommaren av nya, likadana. På finkornig mineraljord i relativt skyddat läge växer strandpryl upp till nivåer nära vattenytan. På exponerad strand är den hänvisad till större djup. Den tenderar att växa ytligare i strömmande vatten.
Ekologi
Strandpryl hör hemma i näringsfattiga sjöar med klart vatten och fast botten och är där en av de vegetationsbildande arterna, tillsammans med styvt braxengräs, notblomster och (något ytligare) strandranunkel. Strandpryl kan vara dominerande och ensam täcka stora ytor. Trots sin vanlighet ses den relativt sällan på grund av sin dolda växtplats. En riktig bild av dess frekvens och abundans får man bara med hjälp av båt och en långskaftad kratta. Skillnaden i fördelning mellan äldre och nyare observationer sammanhänger med detta. Den största delen av de äldre uppgifterna kommer från Lohammars inventering av sjöar 1936–37 (Lohammar 1938), medan majoriteten av de nyare uppgifterna kommer från riktade inventeringar i Ljusnan och Voxnan. Till den låga frekvensen av observationer bidrar också det faktum att arten inte släpper förbrukade blad till ytan på det sätt som gör braxengräs till en i driften ofta observerad art. Strandpryl är vanlig i Ljusnan vid Ljusdal men saknas längre ned i samma älv, vid Bollnäs. Troligen beror detta mest på att vattnet vid Bollnäs är mer näringsrikt och ogenomskinligt och att annan vattenvegetation är rikligare. Arten har inte setts i havet.
Utbredning
109 aktuella lokaler i 17 församlingar. 32 gamla uppgifter från 17 församlingar.
Referenser
Lohammar, Gunnar 1938: Wasserchemie und höhere Vegetation schwedischer Seen. Symb. Bot. Ups. III:1.
Lohammar, Gunnar 1948. Några fotografiska vittnesbörd om klimatet under 1947. Svensk Bot. Tidskr. 42: 186-188.
