Knytling sprider sig lokalt med frö och fröna tycks långspridas med laster av sand, grus och krossgrus från lastbilscentraler, grus- och bergtäkter. Plantan har en central knippa med djupgående smala rötter. Skotten som utgår därifrån i alla riktningar slår inte rot. De som kryper i tomrummen mellan stenarna överlever tramp och körning och blir upp till 1 dm långa. Knytlingen startar sin blomning i övergången mellan skogsstjärnans och ekorrbärets tid och fortsätter till ljungens tid. Dess typiska habitat, väggrus, kan ge intryck av att vara en torr miljö, men arten är mindre tolerant för torka än till exempel femfingerört och blir helt brun under en torrsommar. Bladen övervintrar i viss utsträckning gröna, men beroende av vintervädret mer eller mindre. Vi känner bara sju gamla observationer av knytling. Under vår inventering sågs den på ett trettiotal lokaler, samtliga på väg-, järnvägs- och hamnmark, mest i landskapets sydostligaste hörn. Den ger intryck av att vara på spridning.