Den växer på strandäng vid exponerad blockig havsstrand, i mellersta strandbältet, som varje vinter rensas från vegetationsrester och erbjuder en groningsyta för åtskilliga lågvuxna arter. I blåsippans tid finns där glest ställda centimeterhöga skott av höskallra tillsammans med ormtunga, gåsört, strandkrypa, klapperögontröst, kustgroblad, höstfibbla och strätta, samt ibland låga klapperstarrplantor i blom. Höskallra växer framför allt på södra delen av Hälsinglands kust ofta och rikligt. Dessutom har arten hittats, särskilt i äldre tid, i inlandet, på vägkant, järnvägsbank och i jordbruksmark. I Järvsö uppgavs arten vara ”rar, tillfällig i åkrar”. För de gamla fynden av arten uppges ingenstans att den har setts på havsstrand. Den finns på havsstrand i den flacka norra delen av Ångermanland (Mascher 1990). I Gästrikland är den mycket vanlig efter kusten (Ståhl 2016), liksom sedan minst ett sekel i Uppland (Jonsell 2010). I Medel­pad finns den däremot bara på ett litet antal havsstrandslokaler i den nordligaste delen av kusten (Lidberg & Lindström 2010). Trots avsaknaden av gamla fynd på havsstrand har vi svårt att tro att höskallran är nyligen invandrad där.

197 aktuella lokaler i 20 församlingar. 15 gamla uppgifter från 10 församlingar.

i Ljusdals kommun och Hassela: Ljusdal Färila S om Långsnårstjärn, 68768 14801, vändplan skogsbilväg 1989 (BWA); Järvsö (Wiström 1898); Ljusdal Borr, 6862 1512, 1934 (GLM i S); Nore, 6858 1513, 1934 (GLM i S); Nyköl, 68855 15099, fäbodvall 1989 (ÅÅG); Los (GLM enl. Wiström 1898); Stenåsen, 68586 14485, gammal ängsmark 1988 (JHA); Nordanstig Hassela Langsbo, 68865 15523, 1913 (REM enl. ms ZSM); 68950 15385, nygjord kulturmark, vägkant, skogskant 1987 (ASA).