Grönknavel trivs på trampad grusmark och sprids där lokalt. Den gror troligen mest på hösten. Fröna tycks också långspridas med laster av sand, grus och krossgrus från lastbilscentraler, grus- och bergtäkter, eftersom man kan finna den i massförekomst på nygrusade skogsbilvägar långt från odlade trakter, som Tolocksberget i Enånger och Stor-Kölhöjden i Hassela. Även rödnarv och knytling uppträder på detta vis, men sällan ses alla dessa arter tillsammans. Grönknavel blommar från skogsstjärnans till linneans tid. Den tål stark torka under försommaren och kan då stå spänstig tillsammans med femfingerört, lomme, bergsyra och vårveronika, medan vårförgätmigej vissnar. Skotten övervintrar vissa vintrar helt gröna, andra år klarar sig bara en del av bladen gröna genom vintern. Efter en torrsommar som dödar gräs och örter kan nästa år grönknavel växa på de nya kala ytorna.
  Underarterna åker­knavel S. annuus subsp. annuus och tuvknavel S. annuus subsp. polycarpos har identifierats i ett fåtal fall.

Se även åkerknavel Scleranthus annuus subsp. annuus och tuvknavel Scleranthus annuus subsp. polycarpos