Hälsinglands flora - grusviva

grusviva

Androsace septentrionalis

När grusvivan blommar, i skogsstjärnans tid, samtidigt med till exempel backglim, har den till marken tryckta bladrosetten redan förlorat sin gröna färg och bleknat och rodnat. Plantan verkar kortlivad och arten torde vara beroende av nya plantor från frö. Grusviva har i äldre tid noterats på fyra lokaler, som inte har återfunnits under vår inventering. Den är nuförtiden känd endast från en lokal, Västra berget i Söderhamn, vid gamla vattentornet, där den har setts i stort antal från 1982 åtminstone till 2003, och i litet antal ännu 2015. Den växer där på berghällen i SV-sluttning. Större mängder av arten fanns just efter att markarbeten hade gjorts intill vattentornet.

Rättelser efter publicering

Enligt rapporter på Artportalen blommade den rikligt 2022 och 2023 på 2-3 m³

Referenser

Lidman, Gottfrid, 1925: Några anteckningar om Hälsinglands Flora. Svensk Bot. Tidskr. 19: 84-97.

Wiström, Per Wilhelm 1906: Wäxtgeografiska studier rörande öfvergången mellan den nordsvenska och mellansvenska kärlväxtfloran. Falun.

Ågren, Åke; Delin, Anders & Wannberg, Björn 2004: Några kulturföljeslagares öden i Söderhamn under 20 år – Del II. VÄX 2/2004: 45-54.

Lokaler

Hudiksvall Delsbo På några ställen (Wiström 1906); Hudiksvall Surbrunnsgatan, 68469 15685, 1908 (BHA enl. ms ZSM); Rogsta Arnöviken, 68444 15843, 1906–11 (SBR i LD, S och UPS), Arnöviken, barlastkaj 1953 och 1957 (AFW i LD); Söderhamn Ljusne Ljusne bruk, 6788 1570, barlastjord 1905 (GLM i S), 1906 (GLM i S), kvar 1922 (Lidman 1925); Söderhamn Västra berget, 67988 15664, sydsluttning 1983 (ÅÅG); Västra berget, V om gamla vattentornet, 679882 156641, berghäll, tiotals exemplar 2003 (Ågren m.fl. 2004), enstaka 2015 (DIN).