På strand vid Gröntjärn och vid Sandviks-Lungan i Ljusdal, som varit torrlagd i ett decennium, sågs flera fröplantor av mjölon, den största några decimeter i dia­meter. Mjölon växer i skogen därintill. Skogsbrand dödar mjölon, men arten återkommer från frön i marken (Uggla 1958). På ön Gran i Gnarp har en 50 m² stor mjölonplanta setts. Dessa stora plantor har i mitten en flera centimeter grov stam, övergående i rot. Veden i stammen är träfärgad. Den bryts lättare än trä från ett träd. En mjölonplanta har påvisats vara nära 100 år gammal (De Witte & Stöcklin 2010). De krypande skotten i mattan kan också bilda klena rötter ute i periferin. En mjölonplanta som nästan har dödats av torka kan därigenom fläckvis bevara levande skott, som står gröna mot den bruna huvuddelen. Bladen övervintrar gröna. Mjölon har redan på hösten långt utvecklade blomställningar, med små blomknoppar. Blomningen börjar i vitsippans tid, när blåbären är i full blom och tallen i knopp. Blommorna är som regel rosafärgade men kan vara vita. Bären mognar ungefär i lingonens tid. De beskrivs av Broman (1676– 1750): ”Miöhlbär … brukas här öfweralt til att barka rå-hudor med, jämte Wjde och ­Biörkbark.”