Finnklint blommar i mjölkens tid. Inga gröna delar övervintrar. I Dalarna växer finnklint vid några finska bosättningar i skogslandet i sydligaste delen av landskapet och anses ha kommit in med dessa kolonisatörer (Bratt & Ljung 1993). På de hälsingska lokalerna finns ingen känd anknytning till Finland, däremot till Norge, då Sagaliden i Högen uppfördes av en norsk sågverksägare.
Första fynd
Ett ensamt exemplar av finnklint hittades vid en skogskant mot gräsmark i Bredåker, Bergsjö 1987. Tio år senare påträffades 40–50 stänglar av samma art på en lokal i Högen, Bergsjö, cirka 4 km från den första lokalen. Arten kan ha spritts i samband med att ett hus flyttats från Högen till den första lokalen.
Utbredning
Antalet stänglar har sedan ökat på lokalen i Högen, där det år 2007 på en yta av cirka 20 x 40 m stod i storleksordningen 1 ex./kvadratmeter. Arten växer där i en gles björkhage, som tycks hållas rätt väl fri från sly. År 2012 var det en våt kall sommar. Finnklinten blev då låg och drunknade i högre gräs. År 2013 var sommaren torr och varm och finnklint utvecklades bättre, medan gräset blev lägre. År 2015 sågs ytterligare spridning av arten, till en större yta än 2007.
Rättelser efter publicering
Upptäcktshistorien beskrivs i Wannberg m. fl. (2008)
Referenser
Bratt, Lennart & Ljung, Tomas 1993: Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.
Wannberg, Björn; Sahlin, Enar; Ågren, Åke & Stridh, Bengt 2008: Ifrågasatt ängsklint blev till slut finnklint (ängsklint). VÄX 2/2008: 33-34.
Lokaler
Nordanstig Bergsjö Bredåker, 68731 15695, skogskant mot gräsmark ett ex. 1987 (GTÖ och BWA), 3 ex. 2008 (BWA) borta 2015 (BWA och DIN); Högen, Sagaliden, campingplats, ca 50 blomstänglar vid 687096 156625, 1997 (GTÖ och BWA), ca 250 stänglar 2002 (BES och ÅÅG), mer än 1000 stänglar i gles björkhage vid 687086 156641, 2007 (BWA och ESA, det. E. Ljungstrand), 2013 (ACJ), 2015 (BWA och DIN).