Parkgröe bildar rikligt med nya skott i tuvor men har inga utlöpare. Arten växer bra även under träd och högvuxen örtvegetation. Den sprids effektivt med frö, som överlever åtminstone sju år i förna eller jord och gror även i fullt sluten gräsmark. Parkgröet blommar i linneans tid. Hela bladen övervintrar gröna.
Arten har införts med tyskt gräsfrö till parker och trädgårdar med början under 1880-talet (Hylander 1943b) och blivit invasiv längre söderut, till exempel i Stockholmstrakten. I Hälsingland visar den inga sådana tendenser, trots att dess historia hos oss förmodligen är nästan lika gammal.
Första fynd
På den mest kända lokalen, Älvvik (Ellervik) i Bergvik, känner man till att den har funnits åtminstone sedan 1936, men vid vårt senaste besök där 2006 sågs bara några tiotal exemplar.
Utbredning
6 aktuella lokaler i 6 församlingar. 1 gammal lokal.
Referenser
Hylander, Nils 1943b: Die Grassameneinkömmlinge schwedischer Parke mit besonderer Berücksichtigung der Hieracia silvaticiformia. Symbolae Bot. Ups. VII:1.
Lokaler
Bollnäs Arbrå Östansjö, gården S om Ivars, 68292 15394, trädgård 1990 (DIN);
Hudiksvall Delsbo Johannesberg, 68590 15401, park anlagd på 1870-talet 2001 (ALA i S);
Söderhamn Bergvik Älvviks herrgård 1936 (THF i UPS, enl. Hylander 1943), 1981 (NLU i UPS), ”Ellervik”, 67952 15556, f.d. herrgårdspark 2006 (ÅÅG); Mo Backa övergiven fastighet, 679582 155571, 2010 (DIN); Söderala Marmaverken, 67955 15575, naturpark 1985 (ÅÅG); Trönö Rappsta, Olssons, 68101 15546, förvildad trädgård 1989 (JOH).