Vitag skjuter skott och blommar extremt sent. I skogsstjärnans tid kan årets skott vara osynliga nere i mossan eller dyn, så att man får identifiera arten på fjolårsskotten. Ännu i ekorrbärets tid antyder de ljusgröna skotten inte att de ska blomma. I linneans tid har vitag blomknopp och i mjölkens tid blommar den. I höstfärgernas tid står vitagen låg och gles, halmfärgad både i strå och blomställning. En varm sommar som 2014 kan dock skotten bli mer än dubbelt så höga som normalt.
Ekologi
Vitag är en utpräglad myrväxt, som knappast förekommer i annan miljö. Den är i den boreala zonen enligt Rydin m.fl. (1999) en av mossens få enhjärtbladiga kärlväxter, tillsammans med kallgräs, dystarr, tuvull och tuvsäv. Som de flesta mossearter förekommer den i Hälsingland även tämligen allmänt i fattigkärr men mer sällan i rikkärr. Dess vanligaste miljö är våt myr, gärna i flarkar, där den kan ha sällskap av sjöfräken, strängstarr, trådstarr, flaskstarr, vitstarr, dystarr, brunag, storsileshår, rosling och vattenklöver.
Utbredning
Vitagen är jämnt spridd över landskapet, men tycks undvika de mest höglänta områdena.
627 lokaler i 43 församlingar.
Referenser
Rydin, Håkan; Sjörs, Hugo & Löfroth, Michael 1999: Mires. I: Rydin, Håkan, Snoeijs, Pauli & Diekmann, Martin (ed.) Swedish plant geography. Acta Phytogeogr. Suec. 84: 91-112.
