Ett av knoppslingans kännemärken är att den inte har någon övervintrande jordstam. Under sensommaren och hösten bildar den här och var på skotten turioner (2 cm långa mycket kompakta gröna skott), som övervintrar, medan resten av plantan dör. På våren växer en kort och J-formig jordstam ut åt ena hållet från turionen. Åt andra hållet utvecklas bladskottet som kan bli flera meter långt. Om arten växer i mycket näringsrikt vatten kan jordstammen förgrena sig kraftigt och bilda många rötter på olika nivå i bottenmaterialet, så att den kan ge intryck av att vara perenn. Blommor ses bara på vissa lokaler och på en liten del av plantorna. Arten kan blomma så sent som i lingonens tid. Blomställningarna sticker upp ovan vattenytan och har hanblommor upptill och honblommor nertill. Honblommorna har inte röda märken som hårslinga, utan gulvita. I höstfärgernas tid är bladen brungröna, vissnande, men turionerna gröna.
Ekologi
Knoppslinga växer i grunda och skyddade havsvikar, rikligast på mindre djup än 1,5 meter, mer glest ner till 3 m djup. Den kan förekomma så rikligt att dess stammar är hindrande för både propellrar och åror.
I Vattingsmalarnas naturreservat vid Hartskär, Gnarp, finns en damm, cirka ½ m över havsytan vid medelvattenstånd, med nordnäckros och andra insjöarter, men även knoppslinga som blommar. Arten finns också i Morvikstjärn i Norrala, en kalkhaltig sjö som ligger 6 m ö.h.
Utbredning
35 lokaler i 10 församlingar.
