Missne bildar frukter, men spridning har vi inte sett, och det lokala beståndet fortlever genom de övervintrande jordstammarna. Stammarna har aerenkym (Metsävainio 1931) och flyter på vattnet. Växten kan därför bilda mattor eller glesare bestånd även på djupt vatten eller djup dy. Delar av jordstammar kan växa och utveckla blad även utan fast förbindelse med marken. Jordstammarna övervintrar gröna, med 1,5 cm långa bladanlag, som är hoprullade på längden. Rötterna har då vissnat och nästan helt fallit av. På våren utvecklas bladanlagen och nya rötter växer ut.
Missne blommar i skogsstjärnans eller ekorrbärets tid och kolvarna med röda bärlika frukter mognar på sensommaren. Fröna ligger inneslutna i ett glasklart gelé. Då, medan de flesta växter fortfarande är helt gröna, gulnar bladen, de äldsta basala bladen först. På en lokal där arten brukar sätta frukt uteblev frukterna ett år då det var torrt.
Ekologi
Missne växer mycket vått, flytande på vatten eller på djup gyttja eller dy. Ofta är det svårt att gå där den trivs. Arten växer både öppet, på gungfly, och under slutet trädtäcke, i allehanda sumpskog och vid bäckar. Den föredrar stilla vatten, där strömmen är måttlig och vågorna inte når den. Den växer tillsammans med sprängört mycket rikligt i näringsrika vikar av Ljusnan där regleringsamplituden är 20 cm, en nivåvariation som många andra strandväxter har svårt att klara av, men som missnen med sina flytande jordstammar anpassar sig till. Den kan komma in i övergivna myrtag (torvgravar). Arten förefaller ha krav på god kvävetillgång, men verkar inte nogräknad på pH. I det lilla kluster av 43 lokaler som kallas Mycket näringsrika stränder är missne en av de sex mest frekventa arterna.
Utbredning
Arten är vanlig i östra Hälsingland. I nordväst är den sällsynt men finns vid Ljusnan upp till Ytterhogdal.
442 lokaler i 38 församlingar.
Referenser
Metsävainio, Kaarlo 1931: Untersuchungen über das Wurzelsystem der Moorpflanzen. Ann. Bot. Soc. Zool-Bot Fennici Vanamo 1(1): 1-422.
