Det numera utdöda linogräset har i äldre tid noterats tio gånger. Enligt Aronsson (1999) var Lohammars fynd i Söderala 1951 det sista fyndet i Hälsingland och Sverige. Arten försvann i samband med bättre utsädesrensning och minskning av linodling, eftersom fröna inte klarade av att övervintra i jorden i Sverige (Svensson & Thor 1994).
Referenser
Aronsson, Mora (red.) 1999: Rödlistade kärlväxter i Sverige – Artfakta. Artdatabanken, SLU, Uppsala.
Svensson, Roger & Thor, Göran 1994: Cuscuta epilinum linsnärja. I: Aronsson, Mora (red.) 1999: Rödlistade arter i Sverige – Artfakta. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
Lokaler
Bollnäs Arbrå (ECO enl. Wiström 1898); Bollnäs Hamre, 6804 1530, 1867 (RRÖ i UPS);
Hudiksvall Hälsingtuna Fors Jerk Perssons linåker, 68487 15674, 1840 (CHA i UPS); Hög Högs gård, 68509 15634, 1894 (COS i S och UPS);
Nordanstig Hassela Lilltäkten S om Hasselasjön, 6886 1547, (REM i UPS); Kyrkbyn, 6887 1548, i linfält 1916 (REM i UPS); Lillsund, 668876 15468, 1917 (REM i UPS);
Ovanåker Alfta 1867 (OLD i UPS); Ovanåker (Wiström 1898);
Söderhamn Söderala Kinsta, 67971 15601, mycket sparsamt i stort linfält 1951 (GLO i UPS).