Kärrsältingens frukt består av tre lång­smala, i nerändan vassuddiga delfrukter. De vassa uddarna spärras vid mognaden ut så att frukten liknar en treuddig dragg och är extremt vidhäftande, se foto. Frukterna fastnar i omgivande vegetation, i kläder, i rep och ganska säkert även i älgfötter. De kan därigenom spridas lång väg. De skiljer sig kraftigt från havssältingens frukter, som består av sex trubbigt ovala delfrukter utan sådan vidhäftningsförmåga. Vi har inte sett småplantor av arten, men den växer gärna på naken jord som har rörts om på grund av tjälskjutning, på nyupplagda bankar vid vattendrag, på exponerad strand med finkornigt material eller som åkerogräs. I källdråg på myr växer den där det finns blottor i annan vegetation. En av de följearter som har högst frekvens är slåtterblomma, som också är en god kolonisatör på naken jord. De båda arternas fördelning över olika miljöer är också ganska lika, utom att kärrsältingen har en betydligt större andel av sina lokaler på havsstrand (30 % mot 10 %).

Inte bara frukterna är utrustade för spridning, utan även jordstammarna, som i änden utvecklar en avlång ’lök’, som ska bli nästa års planta. I en nyupplagd sandbank vid en bäckmynning fanns 25 cm långa utlöpare. I gyttja på havsstrand fanns på hösten korta utlöpare eller lökar alldeles intill årets vissnande planta. I denna miljö utgick plantorna från djup som varierade mellan 2 och 10 cm, som om de tillsammans med jorden hade blivit omrörda i ett tidigare skede.

Kärrsälting har inga delar som övervintrar gröna. Den börjar blomma i ekorrbärets tid, men skott som stått under vatten men frilagts först vid sommarvattenståndet kan blomma i mjölkens tid.