Enligt Granström (1986) är ängsfryle en art som kan ligga i fröbanken även där den inte finns i växttäcket. Detta stämmer bra med våra iakttagelser. Den kommer ofta upp ett år efter avverkning, grävning eller annan markstörning på platser där odling tidigare har förekommit. Arten saknas där träd bildar ett slutet täcke. Ängsfryle blommar i skogsstjärnans tid. Den behåller gröna blad i rosetten till sent på hösten, men vid snösmältningen är bara enstaka blad gröna.
Ekologi
Ängsfryle växer på de flesta typer av mark, både torr och fuktig, mer eller mindre kalkhaltig, men den föredrar ljus miljö. Där den i dag kommer upp på hyggen eller i diken har troligen kulturpåverkan länge varit stor, främst genom bete. I mer orörd skog, längre från bebyggelse, är ängsfryle en raritet. Det är en vanlig art i gammal grässvål och torde gynnas av slåtter. En gång, på Svartberget i Bollnäs, har det setts långt från kulturmark, i renlav på hällmark nära krönet.
Utbredning
Ängsfryle har en ganska jämn spridning över landskapet, med viss koncentration till odlingsbygderna och älvdalarna. Dess historia i landskapet är troligen mycket gammal och knuten till mänsklig odling.
1560 lokaler i 45 församlingar.
Referenser
Granström, Anders 1986: Seed banks in forest soils and their role in vegetation succession after disturbance. Diss. Umeå, Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Forest Site Research. Stencil No. 6.