hundkäx
Anthriscus sylvestris
Mer information om arten

Hundkäx är beroende av ständig fröförökning. De flesta frön hamnar i närheten av moderplantan och arten blir tämligen stationär på en lokal trots att plantorna är kortlivade och dör efter blomningen. Groddplantor med hjärtblad kan i vitsippans tid ses ta sig upp genom tjockt fjolårsgräs och annat växtmaterial. Arten kommer lätt upp på gräsmark som inte längre slås. Den finns i fröbanken enligt Milberg (1990). Vissa blad kan på hösten bli röda. Grön rosett övervintrar. Hundkäx blommar i skogsstjärnans och ekorrbärets tid, samtidigt med kummin, före kirskål. Den har omogen frukt i mjölkens tid. I ljungens tid är frukterna mogna, svarta, och börjar falla. 

Bygdenamn och bruk

Följande text ur Bromans Glysisvallur avser i första hand kummin, se texten om denna art: ”Kumin eller kumil, är gemen hopen bekanter af tu slag, näml. Brödkumil och Hundkumil [= hundkäx, benämningen fortfarande känd från Bergsjö]"

Ekologi

Hundkäx växer både i skog och på gräsmark. Dess allra högsta frekvens (81 %) noteras i gränsområdena mellan skog och kulturmark. Arten gynnas av röjning och tynar när buskar och träd åter tar över. Den är tydligt kulturgynnad men inte kulturberoende. Den kan vara talrik på urgammal betesmark. På igenväxande slåttermark ingår den i den dominerande vegetationen, tillsammans med smörblomma, ängssyra och midsommarblomster. I Härjedalen är den spontan i flera olika miljöer, bland annat i fjällen (Danielsson 1994). I Hälsingland uppfattar vi den på de flesta ställen som kulturföljeslagare, men den växer även i till synes naturlig skogsvegetation på många ställen, särskilt vid bäck, i lågört- eller högörtvegetation. Den växer även med låg frekvens som spontan på havsstrand, på Storjungfrun i Söderhamn och Jättholmarna i Jättendal.

Utbredning

Utbredningskartan visar en tydlig övervikt för jordbruksbygderna.

1774 lokaler i 45 församlingar.

Referenser

Danielsson, Bengt 1994: Härjedalens kärlväxtflora. Lund.

Milberg, Per 1990: Hur länge kan ett frö leva? Svensk Bot. Tidskr. 84: 323-352

karta