Vresrosens nypon sprids med vattnet och ger upphov till buskar som när de är väl etablerade breder ut sig med några decimeter långa underjordiska utlöpare. Lokal spridning med frön ser också ut att förekomma. Vresros blommar i linneans tid, samtidigt med nyponros. Buskar med vita blommor förekommer. Nyponen sitter kvar långt in på hösten. Oskadade nypon flyter högt på vattnet. Bladen gulnar senare än på de flesta träd och buskar och faller sent av. Under en fas i gulnandet kontrasterar två gröna fläckar på varje småblad elegant mot gul bakgrund (Bild i Natur och vegetation, sid. 117). Inga synliga gröna delar övervintrar.
Första fynd
Arten nämns inte av Wiström (1898) eller av Säfverstam i hans förteckning, upprättad på 1960–70-talet. Matsson (1934) skrev: ”R. rugosa Thunb. är numera allmänt odlad, antigen ren eller i någon av sina mångfaldiga korsningar med R. davurica Lindl.” Han nämnde alltså inte att den har förvildats, vilket han gör för många andra rosarter. Den är alltså sent inkommen, men dess invandringshistoria i Hälsingland är inte närmare känd.
Ekologi
Vresros växer i tre miljöer, dels på havsstrand, dels på stränder av större inlandsvatten, främst Dellensjöarna, och slutligen på vägkanter, tippar och diverse kulturmark både vid kusten och i det inre av landskapet. Den beskrivs från sydligare delar av landet som invasiv, och växer på några sandstränder invasivt även i Hälsingland, och har bekämpats på havsstränder i naturreservat. Ännu har den dock inte blivit riktigt allmän. På havsstrand växer den gärna i översta strandbältet där driften ansamlas och något i klibbalsbältet, men är där mycket ovanligare än nyponros, utom till exempel vid Maln i Hudiksvall, och på den östra av Jättholmarna i Jättendal, där den är något vanligare än nyponros. Även i inlandet trivs den bra på sand.
Utbredning
Antalet lokaler på vägkanter och skräpmark torde ha ökat betydligt på de senaste åren.
121 lokaler i 31 församlingar.
Referenser
Matsson, L. P. Reinhold 1934: Examen Rosarum Sueciae. Granskning av den svenska florans Rosa-former. 1. Norrland och Dalarne. Kungl. Vetenskapsakad. Handl. 14(3).
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
