Småsporre ses numera mest som ett ettårigt ogräs på järnvägsstationer. Den blommar i linneans tid och är överblommad i ljungens. Arten rapporterades första gången av C.O. Berg från Iggesund (Hartman 1849). Då fanns ingen järnväg där. Även övriga fem noteringar från andra halvan av 1800-talet är från andra miljöer än järnväg, två på barlast. Det första fyndet vid järnväg är från Kinstaby 1909. Av sex fynd från 1950-talet är bara ett från järnväg. Mönstret har sedan förändrats. Småsporre är nu den av alla arter som är starkast knuten till järnväg. Av våra 42 noteringar är 27 på järnvägsmark. 1989 sågs arten vid järnvägsstationen i Segersta växa mest på den nya makadamen på spåret, mindre på övriga ytor.