Vi känner ett tiotal gamla fynd av norskstarr. De sentida är ungefär dubbelt så många, alla vid havet, på stranden eller på gräsmark strax ovan stranden. I flera fall var den talrik. I ett fall växte den på ett strandbete för nötkreatur, en miljö som enligt iakttagelser i Småland (Edqvist & Karlsson 2007) tidigare var viktig för arten. När strandbeten i stort sett numera saknas växer den på ställen där de naturliga störningarna är tillräckliga för att ge den ett livsrum, i praktiken där vass inte dominerar. Lokalerna beskrivs i flera fall som strandäng, i ett fall uppges att marken är näringsrik, i ett annat att det finns vass i närheten. Några följearter: kärrsälting, gräsull, knagglestarr, tagelsäv, trindstarr, ärtstarr, madrör, kabbleka och slåtterblomma samt till havsstranden starkare knutna arter: östersjötåg, salttåg, klapperstarr, agnsäv, blåsäv, havssälting, källört och myskgräs.

Vid Enångersåns mynning finns även plantor med ax vars fruktgömmen saknar normal nöt, vilka har bedömts som hybriden med gråstarr, trots att gråstarr inte sågs (Delin 2015b), se under denna art.