Kambräken etableras på störd mark, och lever kvar när vegetationen sluter sig, med vanliga kärlväxter och mossor. Groningsplatsen kan vara en vägslänt vid en skogsbilväg, ett traktorspår eller rotvältegrop (Delin 2007d). Varje funnen planta är mycket långt från andra plantor av samma art, och fynden måste ha sitt ursprung i långspridda sporer, från områden där kambräken är vanligare än i Hälsingland. Till samma slutsats kom Weimarck (1942) beträffande kambräken i Skåne. I närheten av fertila kambräkenplantor har vi aldrig sett några nya plantor, uppkomna ur sporer. Några kambräkenplantor växer där det inte finns några spår efter störning, men de är då förgrenade och stora och får antas vara gamla, så att spåren efter störning har hunnit utraderas. En planta kan också dela sig när den blir äldre. Vid Lötbodarna i Hanebo hittades arten på 1930-talet och växte på 2000-talet inom 2 m2 med cirka 50 delplantor. SV om Grönlokmyran i Los växer den i 90-årig gran–tallskog på frisk mark utan spår av markpåverkan och bestod 1990 av cirka 7 delplantor. Vid en planta växer rikligt med kammossa, en art som kommer sent in bland övriga skogsmossor. Stora och gamla plantor brukar bilda rikligt med sporblad, men när sporspridning sker har vi inte observerat. De sterila bladen övervintrar helt gröna.
Ekologi
Kambräkens växtmiljö är vanlig gran-tallskog tillsammans med vanliga skogsarter. Den tycks inte ha några särskilda krav på vatten- eller näringstillgång.
Utbredning
Kambräken växer spridd i hela landskapet, men är överallt en extrem raritet. De flesta lokalerna finns ganska högt över havet.
20 aktuella lokaler i 10 församlingar. 11 gamla uppgifter från 7 församlingar.
Referenser
Berner, N. 1946: Nytt fynd av Blechnum spicant i Hälsingland. Svensk Bot. Tidskr. 40, sid. 85.
Delin, Anders 2007d: Kambräken Blechnum spicant 36 år i rotvältegrop på Grossjöberget. VÄX 3/2007: 34-35.
Halden, Bertil E. 1926: Tre för Hälsingland nya kärlväxter jämte några andra växtfynd från södra Hälsingland. Svensk Bot. Tidskr. 20: 65-67.
Hartman, Carl Johan 1849: Handbok i Skandinaviens flora. 5 uppl.. Stockholm.
Weimarck, Henning 1942: Blechnum spicant i Skåne. Svensk Bot. Tidskr. >36: 400-407.
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
Lokaler
