Backstarr är en god kolonisatör av sand, även mycket torr sådan. Hur den sprids i denna miljö är obekant. Enstaka förekomster på hällar vid vattendrag och på Gröntjärns strand antyder att den kan spridas även med vatten, men de flesta lokalerna är långt från vatten. Backstarren blommar tidigare än de flesta starrarter. I sydlägen börjar den redan i början av sälgens och blåsippans tid. Det är också då som mosippan blommar. Ståndarknapparna i spetsen av hanaxet slår ut först, men småningom blir hela hanaxet och de två honaxen samtidigt utslagna. Frukterna faller av i mjölkens tid. Plantorna är mycket motståndskraftiga mot torka. Där de växer i renlav kan bladen se helt friska ut bredvid något vissna rosetter av tjärblomster. På den alltid väldränerade isälvssanden utvecklas arten även mycket kraftigt under våta somrar. Plantorna kan då bilda stora mängder blad, som är mer än dubbelt så långa som normalt. Bladen övervintrar gröna.
Ekologi
Backstarrens växtmiljö är isälvssand, -mo och -mjäla, det vill säga tallhed, särskilt dess solexponerade delar och där ljung, kråkbär, lingon och mjölon inte är heltäckande. Den starka bindningen till denna miljö framkommer tydligt på utbredningskartan, där backstarrens utbredning till största delen sammanfaller med isälvsåsarnas sträckningar. Följearterna är få: fårsvingel, en, ljung. I de isälvsstråk där arten förekommer rikligt växer den ibland även utanför själva åsmaterialet, till exempel i torrbackar i angränsande terräng och någon gång även på klippor, som vid Hylströmmen i Voxnan och Örastupet i Ljusnan. En del av backstarrens lokaler är påverkade av gammaldags jordbruk, främst bete, och man skulle kunna kalla den en torrbacksart. Den är dock mindre beroende av hävd än många andra torrbacksarter, eftersom den växer på så extremt torra ställen. Vissa av dess lokaler är sådana där arten troligen aldrig har nåtts av betning eller annan påverkan från jordbruk, till exempel vid Hylströmmen.
Utbredning
Utbredningen följer Ljusnanåsen från Ytterhogdal via Arbrå, Rengsjö och Mo till Söderala. Där Ljusnan avviker från åsen, i Bollnäs, Hanebo och Skog, där saknas backstarren. På Voxnanåsen finns den i Voxna men inte längs åsens övre del, i Ängersjö. Backstarren följer det forna isälvsloppet från Sandvik söder om Hennan i Ljusdal till strax öster om Gröntjärn. Den finns även på isälvsmaterial vid Sånghussjön i Färila. Det finns emellertid också gott om åsar där backstarren inte är funnen, mest förvånande längs Svågan. Det finns isälvsåsar som löper ända ut i havet, till exempel Stenöorn i Sandarne och Snäcken i Enånger, men så långt mot SO följer backstarren inte med. Den har sin tyngdpunkt i NV och centrala Hälsingland. Vi känner bara till två lokaler där backstarren växer långt från isälvsmaterialet. Det är vid Tjärnelund strax norr om Gryttjen i östra delen av Ljusdal, och vid Knutberget i Ilsbo. 32 av 73 klustrade lokaler kallas Torrbacke eller Extrem torrbacke. I ett litet kluster med totalt 25 lokaler som beskriver sandmarker vid Voxnan och Ljusnan finns backstarren på 22 av dessa.
120 aktuella noteringar i 13 församlingar. 12 gamla uppgifter från 8 församlingar.
