Rundsileshår koloniserar gärna fuktig mager jord, till exempel grus som lagts upp i en bank vid högt flöde i en bäck. Likaså ser man arten etablera sig på jord i en vägskärning intill en källa, på tämligen torr botten av ett grustag, och tillsammans med ängsvädd på forsbotten som torrlagts genom bygget av Norränge kraftverk. På sådana platser finns inte storsileshår. På stranden av ett femtio år tidigare övergivet flottningsmagasin i skogslandet i Ängersjö koloniserar rundsileshår ovanför och torrare än storsileshår. När plantan har etablerat sig förefaller den bli perenn. Den etablerar sig även i tjockt täcke av enbart vitmossa, där man kan finna rosetter som är mindre än en centimeter i diameter.
Rundsileshårets skott övervintrar (liksom övriga arter i släktet) med i toppen en krans av hårt knutna bruna anlag till nästa års blad. Det ser ut som en liten sedumplanta. Vinterståndaren framträder då tydligare än skottet. I linneans tid finns blomknopp, i mjölkens tid utslagna blommor. Blomställningen innehåller flera blommor, men bara en blomma i taget slår ut. Den öppnar sig en solig morgon och sluter sig på eftermiddagen eller om det mulnar. Jämförd med storsileshår har blomman bara drygt hälften så stor diameter och blomytan är ungefär en tredjedel av storsileshårets. Pollen är vitt (på storsileshår gult). Bladen vissnar redan på sensommaren.