Visserligen är smalfräken i allmänhet betydligt grövre än trådfräken, men grupper av stammar av smalfräken kan vara lika trådlikt smala som trådfräkenstammar, så att arterna lätt förväxlas. De bägge arterna kan också växa tillsammans, med jordstammar invävda i var andra. Trots att antalet slidtänder oftast skiljer arterna kan bägge arterna ha fyra slidtänder i kransen. Då får man lov att ta andra karaktärer till hjälp. En ofta tydlig karaktär är att trådfräken har långa snett utstående uddar på slidtänderna, medan smalfräken har kortare och mindre utstående. Tyvärr är dessa uddar bräckliga och kan ha brutits av. Trådfräken har ofta starkt krökta stammar, medan smalfräkenstammarna brukar vara tämligen raka. Ytterligare en karaktär som anges i litteraturen är, att smalfräken ska ha ihåliga stammar och trådfräken solida. Smala smalfräkenstammar är dock också solida. Mönstret av åsar och fåror på stammen är en pålitlig skiljekaraktär för stammar av alla dimensioner. Trådfräken har enkla åsar, skilda av enkla fåror. Åsarna är jämnt fördelade runt stammens omkrets. Smalfräken har dubbelåsar skilda av fåror, se fotona.
Trådfräken är säkerligen en av de starkt förbisedda arterna, därför att man måste ner på knä för att vara säker på att kunna se den. Bara när den växer på naken jord, som i kanten av ett dike eller väg, eller när den avtecknar sig mot vattnet i en bäck, är den lätt att få syn på när man står upp. Belysande är fyndet i ett rikkärr i Ytterhogdal, som gjordes därför att en mosstuva togs upp för närmare granskning av de ingående mossarterna. Trådfräken växte i mosstuvan. Vi vet alltså ändå mindre om denna arts livsmönster än om de andra fräkenarternas.
Trådfräken övervintrar grön.
Ekologi
Arten är kalkgynnad. Den växer både på myr och i skog. I Los kan man se den växa i låg vegetation vid en bäck tillsammans med smalfräken, hårstarr, fjällven och smaldunört. Den undviker platser där höga gräs och örter dominerar.
Utbredning
Arten är nordlig, även i Hälsingland, där alla nutida fynd är från de nordliga eller västliga delarna, trots att dessa är sämre inventerade.
17 aktuella lokaler i 5 församlingar. 11 gamla uppgifter från 7 församlingar.
Referenser
Arwidsson, Thorsten 1927: Växtgeografiska notiser från Norrland. Bot. Notiser 1927: 337-351.
Hartman, Robert Wilhelm 1852: Botaniska anteckningar under en på Kongl. Vetenskaps-Academiens bekostnad företagen Resa till och i Jemtland, under sommaren år 1850. Bihang till Kungl. Vetenskapsakad. årsberättelse om botaniska arbeten och upptäckter för år 1849: 3-30.
Wiström, Johan Alfred 1867: Provinsen Helsinglands fanerogama vexter och ormbunkar. Gefle.
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
Lokaler
utom de i Los: Bollnäs Arbrå 1881 (ECO i UPS); Hudiksvall Forsa Ångsågsmyren, 6844 1560, (Wiström 1867); Hudiksvall Agön, Storhamn, 68260 15863, (Wiström 1867); Kråkön, 6828 1580, (Arwidsson 1927); Nedom Köpmanberget, 6847 1572, 1951 (OCH enl. ms ZSM); Rogsta Färsjö, N om Färsjötjärn, 6849 1576, 1957 (ZSM); Härjedalen Ytterhogdal Havern sjöstrand, 69002 14669, 2008 (ALA); Ljusdal Färila 500 m O om Kölströmmen, 686695 149210, sydvänd nipa 2012 (MGU); Ljusdal Söder om kyrkan och älven, 6857 1512, 1850 (Hartman 1852); Ångerfors, 68564 15114, (Wiström 1898); Letsbo, nära skjutbanan, 687146 150329 till 687132 150360, längs källbäck 2006 (MJO); Ramsjö Enan, 2 km SV Stortjärnen, 69036 14824, högörtgranskog 1989 (PST); Gräningsknätten, 69025 14783, källa surdråg i granskog flera tiotal 1991 (DIN); Nordanstig Harmånger Stocka, 6867 1582, 1936 (REM enl. ms ZSM); Ovanåker Alfta Norrbovallen, 68108 15196, barrskog med källdråg 1990 (JOH); Svamyran, 67870 14927, extremrikkärr 1982 (SOL), 67869 14926, 1982 (PST).
