Hästhov har förgrenade djupgående jordstammar som gör arten uthållig, med lokal spridning. Fröplantor ses, till exempel i mosstäcket på en grov björklåga, vilande på grunt vatten vid en sjöstrand. Ett isolerat bestånd på driftvallen på en havsstrand kan till exempel ha sitt ursprung i frö, och arten etablerade sig på älvbotten som blottats genom kraftverksbygge. Granström (1986) har visat att spridning med frö är viktig för arten. I skogen börjar hästhov blomma i blåsippans tid, då tjäle fortfarande kan finnas ett par centimeter ner i marken och fortsätter i vitsippans tid. På sydvända väg­slänter slår den ut ändå tidigare. Efter blomningen sluter sig blomkorgarna och vänder sig nedåt. De behåller den ställningen till dess fröna är mogna, då stjälkarna åter rätar på sig och växer till och korgarna öppnar sig för spridning av fröna. Denna dubbla rörelse uteblir på en planta som har blommat inomhus utan pollinerande insekter. Där står stjälkarna uppåtriktade till dess de vissnar. Bladen blir under blomningen cirka 5 cm långa men växer sedan till betydligt större storlek. Mogen frukt finns redan i skogsstjärnans tid. Inga gröna delar övervintrar.