Medan tjälen är kvar i ett tunt skikt några centimeter ner i vitmossan och alla andra arter på myren är i vintervila, börjar tuvullen sin blomning. Tidpunkten i almanackan är mycket variabel, beroende på hur tidigt våren kommer, men det brukar vara i blåsippans tid, då även sälg och asp blommar. Endast alarna är tidigare, men kan dröja och bli samtidiga med tuvullen vissa år. Mängden blommande strån varierar från år till år och var stor 2013. Tuvullen blommar med rötterna i otjälad mark med myrytan dagtid upptinad, men skottbaserna sitter infrusna i tjälen. Blomningen är mycket utdragen. Ett skott i taget öppnar sina blommor. Märkena kommer vanligen något före ståndarknapparna. Tjädrar brukar beta axen. I linneans tid flyger tuvullens frön. Som på majoriteten av de gräsartade växterna övervintrar tuvullens blad mer eller mindre gröna, beroende på vinterns förlopp. Oftast är det bara en minimal basal del på bladen som är grön när snön försvinner.
Ekologi
Tuvull är en av de arter som är starkast knutna till myr, både till mosse och till de tuvor eller strängar som finns på de flesta kärr. Den växer helst på ganska öppen myr, men glesare och mer högvuxen även på tallmosse. Plantan har en mycket fast bas med tätt sittande rötter och skott. För att kompensera för vitmossans tillväxt på höjden anläggs nya skott lite högre upp på tuvan. Tuvull växer mest på fastmattor, relativt torrt. Vintervägar för timmerkörning drogs också företrädesvis i den miljön. Medan de fortfarande fanns kvar kunde man mitt i sommaren se dem som vita band av tuvull på myrarna. Ännu 1980 förekom detta. Tuvullen gynnades av körningen, blommade rikligt och satte frukt. Kanske slitaget under vårvintern malde ner en del av torven och gav grogrund för nya plantor.
Mindre ofta har tuvull setts i följande miljöer: vattenfylld grusgrop, dike, sjöstrand i skogen, strandkärr i jordbrukslandskapet, Galvåns strand, Ljusnans strand, norra udden på Gran, Gnarp. I Los, N om Kulltjärn, växer tuvull bara 15 m från myrull i samma miljö av naken dy. Här får tuvull korta lågblad som myrullen, eftersom den inte har någon vitmossa att tävla med.
Utbredning
Arten är vanlig i hela landskapet.
1768 lokaler i 44 församlingar.