Tenuiflora betyder småblommig. Tågstarren är dessutom låg. Den är svår att se, dock något lättare när frukterna är unga, i linneans tid. Strån med mogna ax böjer sig ned (Stridh 1991c). På strandmyr vid Jämnsjön i Ytterhogdal var det odonvide som drog blickarna till sig, och gav tågstarr som bifynd. Vid Lövingsån i Ljusdal söktes lappranunkel i sumpskogen när i stället en tuva av tågstarr upptäcktes i en grop mellan högre tuvor av styltstarr (Stridh 1991c). Arten har blomställningar som kan likna gråstarrens, men axen är samlade mer till toppen. Bladen är hopvikta med V-formigt tvärsnitt, som på myr- eller trådstarr.
Ekologi
Tågstarr växer vid Ljusnans strand samt vid stränder av mindre vattendrag och i deras strandmyrar. Den tycks tolerera stora vattenståndsvariationer, både vid reglerade och oreglerade vattendrag, vid Ljusnan både vid stranden av korttidsmagasin och vid torrlagd fors. Vid ett mindre vattendrag i skogen, Lövingsån, blev den överdämd av bäver, men denna typ av störning måste den ha levt med under tusentals år, gissningsvis genom överlevnad av frön.
Följearterna till tågstarr på tre lokaler är ett brett spektrum av strand- och myrarter. Älggräs fanns på samtliga lokaler. Sjöfräken, nålstarr, dystarr, flaskstarr, brunven, blåtåtel, gråal, glasbjörk, slåtterblomma, mossviol, rosling, odon, vattenklöver, ängsvädd och kärrsilja fanns på två.
Utbredning
Tågstarr är utpräglat nordvästlig i sin utbredning, men det finns gamla uppgifter från Järvsö, Undersvik, Delsbo och Hudiksvall.
22 aktuella lokaler i 5 församlingar. 27 gamla uppgifter från 9 församlingar.
Referenser
Stridh, Bengt 1991c: Hur jakt på lappranunkel gav ett oväntat fynd av tågstarr (Carex tenuiflora). VÄX 3/1991: 16-17.
