De få fynden av lönnmålla från gamla tider är antingen gjorda i tätortsmiljöer, på barlast eller i en icke preciserad miljö. Numer hittas den – fortfarande mycket sällan – mest i rabatter eller på mark nära hus, men även vid avfallsanläggning. Flera gånger har endast ett eller ett fåtal exemplar setts. På detta vis dyker lönnmålla upp även annorstädes i Sverige, och ursprunget har misstänkts vara fågelfrö. På en lokal i Delsbo var det ganska tydligt att arten kom in med planteringsjord till en rabatt, där den växte två år i rad (Börje Wernersson, brev). Märkligt nog är den inte funnen i Söderhamns kommun, där den på grund av sin i Sverige sydliga utbredning borde vara vanligast. I stället har den hittats på några lokaler i inlandet.
Utbredning
4 aktuella lokaler i 4 församlingar. 7 gamla fynd i 3 församlingar.
Referenser
Beckman, August 1863: Helsinglands Phanerogamer och Ormbunkar med växtställen för de sällsyntare. Manuskript i Kungl. Vetenskapsakad. Bibliotek.
Strömman, Per Hugo 1911: Bidrag till Hälsinglands kärlväxtflora. Svensk Bot. Tidskr. 5: 359-365.
Wiström, Johan Alfred 1867: Provinsen Helsinglands fanerogama vexter och ormbunkar. Gefle.
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.