Gul fetknopp sprids både genom utlöpare, med frön och med hela skott. Lösslitna skott överlever tämligen länge och rotar sig lätt på lämpligt underlag. De kan till och med överleva transport i måsars kräva och efter att de tillsammans med övrigt innehåll stötts upp i spybollar kan de slå rot på stora stenblock eller på fågelskär (Luther 1961). Gul fetknopp blommar i linneans tid. Blomningsperioden är ganska kort, med intensivt gula mattor. Den övervintrar grön.
Två egenskaper kan göra arten till en stark kulturföljeslagare, dels att den planteras för sin skönhets skull, dels att den är lågvuxen och trivs i kort, tuktad vegetation. Trots att den är en vanlig art på havsstrand är den även i kustförsamlingarna oftare observerad på lokaler som inte är stränder.
Ekologi
Gul fetknopp uppträder som spontan havsstrandväxt på de mest isolerade och för vind och vågor utsatta lokaler, långt från kulturmarker, både på klippstrand och på strandäng mellan block. I inlandet är den på nästan samtliga lokaler starkt kulturberoende och tycks följa i människors spår. En tredjedel av lokalerna är torrbacke och en tredjedel är på havsstrand. Den sista tredjedelen är utspridd framför allt på olika typer av kulturmark. På extrem torrbacke är frekvensen 57 % och i det havsstrandskluster som representerar block- och stenstrand 45 %.
Några exempel på lokalbeskrivningar följer här: torrbacke, grusås i sydsluttning, gravhög, beteshage, tomt på sand, sydvänd gräsmatta nedom bergknalle, prästgårdsmur, kyrkogård, vägkant, yta efter markarbete, järnvägsstation, slaggvarp, jordtipp, trädgårdsutkast, berg ovan tomt, stig på berg, vårdberg (för spaning och signalering med eld), strandklippa vid Ljusnan, Ljusnans strand nedom koloniområde, f.d. fiskeläge, gistvall, fyrtomt, kapelltomt på ö, slaggpir, block med måsbo.
Utbredning
269 lokaler i 38 församlingar.
Referenser
Luther, Hans 1961: Veränderungen in der Gefässpflanzenflora der Meeresfelsen von Tvärminne. Acta Bot. Fennici. 62.
