Backklöver blommar i ekorrbärets eller linneans tid. Inga gröna delar övervintrar. Arten har troligen alltid varit sällsynt i landskapet, men Göran Wahlenberg såg den på tre ställen vid sin resa genom kustsocknarna 1810. Två av dess sentida lokaler är troligen inte stabila på längre sikt. Den tredje, i Hälsingtuna, har varit känd för kort tid för att kunna bedömas i detta avseende. Arten förekommer på gräsmark som är torr, men inte så torr att vegetationen håller sig öppen utan slåtter eller bete.
Utbredning
3 aktuella lokaler i 3 församlingar. 5 gamla uppgifter från 5 församlingar.
Referenser
Beckman, August 1863: Helsinglands Phanerogamer och Ormbunkar med växtställen för de sällsyntare. Manuskript i Kungl. Vetenskapsakad. Bibliotek.
Wahlenberg, Göran 1810: Resa genom Norrlands kustland upp till Umeå lappmark i juni 1810. Handskriftssamlingen, Uppsala universitetsbibliotek, kapsel S169b.
Lokaler
Hudiksvall Bjuråker Friggesund, 6864 1538 (Beckman 1863); Enånger (Wahlenberg 1810); Hälsingtuna Tunaberget ovanför Överås, 684835 156820, 2009 (MAN); Njutånger Iggesunds bruk, 6846 1568 (Wahlenberg 1810);
Söderhamn Ljusne Lillgrytan, 67877 15720, gräsplan vid ruin på halvö vid havet 1983 (ÅÅG), förgäves eftersökt i mitten av 1980-talet, lokalen växer igen (ÅÅG); Skog Hunsbo, 6794 1558 (Wahlenberg 1810); Söderhamn Prestholmen, 67960 15738, 1901 (ELU i SÖH); Väster, 67991 15661, rondellplantering 1999 (ÅÅG).