Bergsslok blommar i skogsstjärnans tid. Bladen är fortfarande gröna, när mjölkens överblommade skott är helt bruna och hallonen börjar tappa bladen gröna. Inga gröna delar övervintrar. I sluten skog är blomningen sparsam. Den är rikare på ljusare platser, som i en brant eller vid en strand, eller där träd faller eller avverkas. På ett måttligt bränt brandfält regenererar bergsslok från jordstammar ungefär som blåbär, lingon och skogsstjärna. På ett hårt bränt saknas den de första åren helt.
Ekologi
Bergsslok växer i lågörtskog, gärna i bergsluttningar och branter, tillsammans med andra indikatorer på denna skogstyp som vispstarr, smultron, skogsviol, ärenpris och ibland blåsippa. Den finns också vid bäckar i skog, i strandskog vid större åar, i gränsområden mellan skog och kulturmark, på nuvarande och nedlagda betesmarker, i myrkanter och på sluttningsmyr, helst rikkärr. Den växer även på strand av vattendrag som rinner in över och igenom blockmarker som fungerar som filter för organiskt material och leder till mullbildning. Den förekommer där på översta delen av stranden med arter som hultbräken, ormbär, liljekonvalj, kanelros, stenbär och brakved. Av något ovanligare arter i denna miljö är lundelm ibland följeslagare. Bergsslok finns även på övre delen av havsstranden, i eller strax nedom klibbalbältet. 80 % av lokalerna är i skog, och den undviker de flesta typer av starkt påverkade kulturmarker.
Utbredning
Mycket vanlig i hela landskapet
2596 lokaler i 45 församlingar.