Häckvicker blommar från skogsstjärnans till linneans tid. Stilla soliga dagar på högsommaren sprider den sina frön genom att baljan öppnas med en knäpp och kastar ut fröna. Den övre sömmen som håller ihop baljhalvorna spricker först. Baljhalvan rör sig hastigt uppåt och spiralvrids, och den nedre sömmen öppnas i den yttre delen. Basala skott övervintrar gröna.
Ekologi
Arten är till skillnad från kråkvicker vanlig i skog på tämligen mullrik mark, i lågört- och högörtskog, och ger där intryck av att vara spontan. Den är mer krävande i fråga om mullhalten än gökärt men mindre än vårärt. Häckvicker är också vanlig på allehanda kulturmarker. Den finns på10 % av ett urval av ängar, och den är ganska tålig för upphörd hävd och igenväxning av gräsmarken med sly och skog. Den är mindre frekvent i häckar än kråkvicker. Liksom för den senare är ungefär hälften av lokalerna på kulturmark. Den saknas på havsstrand (där kråkvicker är en av de mest frekventa arterna) och på strand vid sötvatten.
Variation
Häckvicker utan klängen har hittats en gång. En gulblommig form, med klängen och för övrigt lik vanlig häckvicker, hittades 1997 intill gården Svedjorna vid Övre Herten, Bollnäs.
Utbredning
Arten saknas i de mest höglänta delarna av landskapet.
729 lokaler i 44 församlingar.
