För säker artbestämning av brunven måste även blomman dissekeras fram. I fältarbetet har detta oftast varit omöjligt. Karaktärer som borstet i blomman och det relativt långa snärpet på översta bladet har då varit avgörande, tillsammans med tuvorna med mycket smala (hoprullade) blad på utlöpare ovan jord. Dessa ses dock tydligt bara när den växer på relativt glesbevuxen mark. Oftast står vippan utspärrad även efter blomningen, men ibland slår den ihop sig, som på krypven.
Brunven gynnas av markstörning. Det kan vara körskada i fuktig till våt skogsmark, där man kan se frodig nyetablering av brunven, kärrgröe, källarv, skogsstjärnblomma, amerikansk dunört och bergdunört. I rotvältegropar etablerar sig alla surdrågens och sumpskogens arter som till exempel hultbräken, brunven, bäckbräsma, humleblomster, dvärghäxört och bergdunört. Tillsammans med dessa visar sig arter som annars bara finns i fröbanken, som tåg- och fryle-arter.
På ett bäckdelta i Hansesjön i Delsbo med stora sandbankar upplagda i samband med översvämningar i september 1985 och maj 1986 var tre år senare svartvide, glasbjörk, tätört, kärrsälting, myrtåg, ryltåg, knapptåg, ängsfryle, brunven, gråstarr och stjärnstarr pionjärer. Vid Törnåns mynning i Ängerån fanns på fläckar av uppfrysningsjord ärtstarr, myrtåg, brunven, kärrsälting och knappsäv. På grusstrand vid det före detta flottningsmagasinet V. Sillersjön i Ängerån såg man 1993 fortfarande stora ytor av naket grus, sand och dy. Ängsull, trådstarr, ärtstarr, hirsstarr och brunven var talrikast bland de tidiga kolonisatörerna.
Brunven blommar i linneans tid. Rosetter (tuvor) med helt gröna blad kommer fram när snön smälter.
Ekologi
Brunven växer i första hand på stränder av sjöar och vattendrag. Vid Voxnans mellersta och nedre delar växer den mest mellan starrbältet på nedre delen av stranden och videbältet som är högre upp. Vid den långgrunda Rörsjön i Voxnans övre del fanns 1984 högst upp klubbstarr, knagglestarr, hirsstarr, flaskstarr, ängsull, gren- och/eller brunrör och blåtåtel. Närmare vattnet var vegetationen mindre sluten, med myrtåg, ärtstarr, veksäv och brunven. Bankarna i Voxnans nedre, meandrande del är delvis vegetationsfria, men åkerfräken och mandelpil har förmåga att tränga upp genom tjocka nya sandlager och myrtåg, ärtstarr, brunven och mannagräs koloniserar ytan. Arten har noterats på 60 % av lokalerna i ett kluster som framför allt innehåller sand- och stenstränder vid Voxnan.
Brunven växer även i surdråg i skog eller sumpskog, med granvitmossa, skogsfräken, gran, bindvide, löktåg, brunrör, gråstarr, stjärnstarr och jungfru Marie nycklar. Vid bäckar i skog är brunven en tämligen vanlig art. Även i det kluster som kallas Vanlig myr är den ganska frekvent (37 %), troligen på grund av att detta representerar just de typiska mosaikerna av våta och torrare partier. Brunven är betydligt mindre frekvent i mer renodlade myrtyper, saknas helt på mosse och finns bara med låg frekvens på kärr. Den är ovanlig på kulturmark och växer även sällsynt på havsstrand, på ställen med sannolikt låg salthalt som längst inne i en skyddad vik eller där sötvattensutflöde förekommer genom ett surdråg.
Utbredning
Brunven är vanlig i hela landskapet.
1154 lokaler i 44 församlingar.
