Backskärvfrö gror utmärkt även i sluten vegetation, vilket är en av förklaringarna till dess spridning och ökning. Fröna gror i tät gräshakmossa i gräsmatta, i högt gräs, i köksträdgården och i trädbevuxna kantområden kring gräsmarker. Plantorna ökar under de första åren i storlek och blommar efter ett eller flera år. Plantorna dör i allmänhet inte efter blomningen. De är torktoleranta. De övervintrar gröna. Blomningen börjar i alarnas eller blåsippans tid, i den då fortfarande oskaftade blomställningen, och fortsätter till senare delen av vitsippans tid, då blomställningen har blivit ett par decimeter hög. Om denna slås av utvecklas lätt nya från rosetten, men bara under våren. Mogna frön finns i linneans tid. Arten är mycket spridningsbenägen, ganska dominant och kan uppfattas som invasiv, men kan decimeras genom bortrensning av alla plantor under några år.
Bägge underarterna, vanligt backskärvfrö subsp. caerulescens och storskärvfrö subsp. brachypetalum finns i Hälsingland, men den senare är betydligt ovanligare och har till exempel inte hittats i Bjuråker. De flesta inventerare har inte skiljt mellan underarterna.
Se även storskärvfrö Noccaea caerulescens subsp. brachypetala
Utbredning
Backskärvfrö noterades första gången i Hälsingland 1896: “–r. Järfsö, Kramsta på en gräsvall nära järnvägen ett ex. 1896 (A. J. D.) [= A. J. Douhan] – Antagligen ditförd med utländskt frö.” (Wiström 1898). Ännu 1940 var arten ovanlig på en tomt i jordbrukslandskapet i Föränge, Järvsö (Carl Erik Carlsson, brev). Spridningen tycks sedan ha gått snabbare till hela den på den tiden odlade delen av landskapet. Den finns även vid många nedlagda jordbruk, men saknas på odlingsmark som tidigt övergavs, till exempel på Bäckeskogsvallen i Ljusdal, en fäbodvall som övergavs 1938 men som nu åter är hävdad. Även efter igenväxning av gräsmark med höga örter och gräs samt efter granplantering kan arten finnas kvar. Den finns med liknande frekvens även på andra torra kulturmarker men saknas i skog och andra mer naturliga vegetationstyper, utom vid bebyggelse eller väg. Endast ett fynd har gjorts på strand.
665 lokaler i 44 församlingar.
Referenser
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
