Vid södra delen av Hälsinglands kust kan man se fröplantor av rörsvingel komma upp kring en isolerad moderplanta på en strandäng. På stranden vid en för cirka 100 år sedan avsnörd havsvik, nu sötvatten, växer arten rikligt, liksom på havsstrand därintill. En ensam planta har hittats växande på stranden av en ö i Långvind. Fröna uppges flyta ett eller flera dygn (Romell 1938a). Om man antar att fröspridning med havsvatten är en viktig del av artens strategi tyder dessa iakttagelser på att den har funnits i södra Hälsingland i betydligt mer än hundra år, längre än vad litteraturuppgifterna nedan antyder, och att den utvidgar sitt territorium.
Rörsvingel blommar i linneans eller mjölkens tid. Några blad i de basala skotten brukar övervintra gröna. Den har några centimeter långa, vita, smala utlöpare i myllan.
Arten växer på övre delen av havsstrand i måttligt exponerade eller skyddade lägen, just nedom klibbalsbården. Det är den del av stranden där ofta den största delen av driften samlas och marken blir mullrik.
Utbredning
Rörsvingeln befinner sig i Hälsingland nära sin nordgräns. Enligt Lidberg & Lindström (2010) finns obekräftade uppgifter från Njurundakusten och Sundsvall. Den första anteckningen om arten i Hälsingland är från Ytterhogdals kyrkby 1916 (GCE i UPS), vilket också är det enda inlandsfyndet. De första fynden vid kusten är gjorda 1922 i Sandarne och 1926 i Idenor, Saltvik. Sedan dess har ett ganska stort antal observationer från landskapets sydligaste del tillkommit. Det finns mycket som tyder på att arten sprider sig, men på ett par av de nordliga lokalerna (Saltvik och Stocka) växer den på industrimark nära stranden till synes utan att sprida sig längs stränderna i omgivningen.
32 lokaler i 9 församlingar.
Referenser
Romell, Lars Gunnar 1938a: Växternas spridningsmöjligheter. I: Skottsberg, Carl (red.): Växternas liv, vol. 4. Stockholm.
