Klotgräs upptäcktes som ny art för Hälsingland den 27 juli 1984 (Delin 1986d). Mats Dynesius fann den under inventeringen av Voxnans botaniska naturvärden som gjordes med syfte att få älven skyddad mot utbyggnad för vattenkraft. Mats och Anders Delin stod på den delvis blottlagda älvbottnen vid Sågbäckens mynning i Rullbo. Mats undrade över ett litet ”gräs” som stack upp ur dyn, bara ett par centimeter högt. Han tog upp en bit av det och vi kunde tillsammans se att det i några bladvinklar satt klot. En annan karaktär, som nog bidrog till att Mats reagerade på ”gräset”, var att en del strån (blad) hade krökta spetsar. De hade ormbunkslikt rullat ut sig och rätat på sig, men inte blivit fullt raka.

Samma år hittades klotgräs på ytterligare tre ställen i Voxnan, ett uppströms, vid Ormsjön, och två nedströms, vid Malungen. På bägge de senare lokalerna fanns arten mycket rikligt. Därefter har flera lokaler hittats i älvsträckan ovan Rullbo, bland annat vid Holmsjön.

Klotgräset växer rikligast på ståndorter som är skyddade mot våg-, ström- och iserosion, där dytäcket är tjockt och gropnate också trivs. Det växer på ner till 0,5 m djup vid sommarvattenstånd. Mängden fruktkroppar är mindre på djupare vatten. På grund av att arten delvis är täckt av dy och att nästan alla blad i juli–augusti har rätat ut sina tidigare under tillväxten hoprullade spetsar, är arten mycket svår att upptäcka där annan gräsliknande undervattensvegetation finns. Gunnar Lohammars uppgift (1938), att klotgräs inte tål frysning, stämmer inte med det faktum att arten på flera ställen vid Voxnan växer på så grunt vatten att den måste frysas in när isen lägger sig. Den finns dock även på djup som möjligen kan vara isfritt.

Klotgräsets rikliga förekomst i Voxnan är mycket märklig. Den omfattar de nordligaste lokalerna i Sverige. Närmast finns arten i trakterna kring Vänern och Hjälmaren. En tidigare förekomst vid Dammsjön i sydligaste Dalarna uppgavs av Nyström (1991) vara omöjlig att återfinna. Eftersom Voxnan i dessa trakter längs långa sträckor är gränsälv växer klotgräset där både i Dalarna och i Hälsingland, i Dalarnas, Gävleborgs och Jämtlands län.

Klotgräsets framtida utsikter i Voxnan torde vara goda. Älvens övre tio mil är genom naturreservatförordnande undantagna från utbyggnad, vilket inkluderar de kända förekomsterna för klotgräs. På sydligare lokaler i Sverige anges arten vara hotad av eutrofiering och igenväxning av sjöar, av upphört strandbete samt av att vissa kulturskapade växtplatser är tillfälliga, men övre Voxnan är inte utsatt för dessa typer av förändringar.

6 lokaler i 2 församlingar (i Hälsingland).

Delin, Anders 1986d: Klotgräs i Voxnan. Trollius 1: 16-19.

Lohammar, Gunnar 1938: Wasserchemie und höhere Vegetation schwedischer Seen. Symb. Bot. Ups. III:1.

Nyström (1991) saknas i litteraturförteckningen.

Härjedalen Ängersjö Ormsjön, Voxnans vänstra strand, 68568 14450, funna av PST 1984 (DIN i S); Holmsjön, Voxnans vänstra strand, 68572 14450, 1998 (VKT); Holmsjön, Voxnans vänstra strand, 68580 14446, 1998 (VKT);
Ljusdal Los Rullbo, Voxnans vänstra strand vid Sågbäckens mynning, 68521 14507, 1984 (MDY); Malungen, Voxnans högra strand, 68346 14644, (Egentligen i Hamra) 1984 (DIN); Malungen, Voxnans vänstra strand, 68336 14651, 1984 (JHE).